Denna kolumn publicerades i Svenska Dagbladet (på ledarplats, där Edward Blom är återkommande kolumnist) den 27 januari 2024, då med rubriken ”Att preppa är inte god beredskap”.

Vad vi behöver är inte i första hand medborgare som är beredda på krig. Vi behöver ett så välutrustat och vältränat försvar att fienden besegras redan innan de når våra kuster.

ÖB har uppmanat alla svenskar att vara förberedda ”om det som händer i Ukraina i dag händer här imorgon”. Statsministern har sagt att varenda svensk måste vara beredd att försvara landet.

Men om hotet nu är på allvar, så räcker det knappast att preppa. Och det är fel att lägga över ansvaret för försvaret av landet på den enskilde. Det är ju just polis, försvar och rättsväsende som även en libertarian tycker ska handhas av staten. Men försvaret är inte tillräckligt starkt i dag för att göra en invasion omöjlig – eller ens tillräckligt oattraktiv.

Ryssland av i dag är inte intresserat av att som Sovjetunionen upprätta satellitstater med marionettdiktatorer som kuvar sina inlåsta befolkningar. Som vi ser i Ukraina är Rysslands linje mer att kidnappa barnen, våldta kvinnorna, tortera männen till döds och därefter fylla de nya landområdena med sitt eget folk.

Som kristen har jag större delen av mitt liv haft en pacifistisk hållning. Jag anser att det är upp till var och en att välja om den tycker den har rätt att döda en annan människa i självförsvar eller hellre välja att dödas – eller för den delen att välja mellan att stanna eller försöka fly. Men ska vi välja att inte försvara oss måste vi göra det med öppna ögon och förstå vad det kommer att innebära. Inte bara försumma försvaret för att vi är usla på att prioritera.

Man brukar säga att en frisk person har tusen önskningar, men en sjuk bara en. Det finns många viktiga frågor på politikernas bord, men i händelse av krig går alla dessa upp i rök. Vad spelar vår ekonomi och våra satta klimatmål för roll, om det inte längre finns någon svensk statsbildning? Vad spelar sjukvård, social rättvisa och gängbrottslighet för roll, om de flesta av oss är döda eller blivit straffarbetare?

Det är naivt att tro att det räcker att höja försvarsbudgeten till 2 procent av BNP, och att få nya vapen om några år samtidigt som Ryssland ställt om till krigsekonomi. Förra gången vi hade försatt oss i samma situation, i slutet av 1930-talet, höjde vi försvarsutgifterna från 1,6 procent till över 10 procent mer eller mindre omgående.

Det räckte då, tack vare stora eftergifter, att tyskarna i grunden gillade Sverige – och en del tur. Ja, vi kommer kanske med i Nato. Men om Trump vinner höstens presidentval i USA innebär Nato inte samma säkerhet som förr. Och även om vi skulle få hjälp av andra länder, och de skulle lyckas driva ut angriparen, skulle Sverige efteråt vara förött.

Jag tror de flesta skulle hålla med om att ifall alternativet verkligen vore ett krig med Ryssland skulle det vara fullt rimligt att
– lägga halva statsbudgeten på försvaret
– ställa om all svensk industri till krigsproduktion (inte minst drönare)
– få till ett hemvärn av Schweiz omfattning
– minera kusterna

och
– införa samlingsregering.

Vad som varierar är åsikten vid vilken bedömd risknivå sådana extremåtgärder anses rimliga.

Jag vet inte heller hur stor risken bedöms enligt de styrande. Men vad vi behöver är inte i första hand tio miljoner medborgare som är beredda på att kriget kommer. Vi behöver ett så välutrustat och vältränat försvar att fienden besegras redan innan de når våra kuster.

Edward Blom