Att jobba hemifrån med inspelningar har sina poänger – som när Edwards femårige son stormar in i studion och förklarar för alla lyssnare hur poddens ljud spelas in medelst slangar, medan Mats helst vill tala akvavit. Edward oroar sig för att bli bortglömd i pandemitider, men njuter av sin trädgård och av att få massor av tid med sin familj.

Göta kanals kulturhistoria är episodens stora tema. Mats och Edward berättar om kanalens stora betydelse för utvecklingen av Sveriges transporter, ekonomi och näringsliv, och om dess renässans från 1970-talet för fritidsbåtar. Självklart kommer de även in på filmen ”Göta kanal” från 1981, en epok i Edwards liv då höjden av lycka var att få en autograf av Janne ”Loffe” Carlsson och Kim Anderzon. Dessutom får vi utblickar till kanaler i stora världen, med mer eller mindre romantiska kanalbåtssemestrar i Frankrike, Skottland, England och Tyskland – och höra om Panamakanalens enorma betydelse för herrhattskulturen. (Edward lyckas även komma in på barnvagnsmått i sammanhanget.) Tillsammans drömmer de båda om att en vacker dag podda under en stillsam sex dagar lång Göta kanalsresa.

Varför man ska minska på sockret i sillen, vad en tamarind är och huruvida ketchup är värre än ärtskott på maten är andra ämnen som avhandlas, och så får vi veta allt som är värt att veta om vid vilka temperaturer man bör servera champagne, rödvin och andra ädla drycker. Bonusmaterial: ännu en Carl Jan-imitation av Mats!

Slutligen handlar podden om Edwards syn på moderna begravningsseder och gravstenar samt om potkäs och obazda – och Mats förklarar sin kärlek till det danska matlagningsprogrammet med Bröderna Price. Denna gång avslutas episoden, inte med poesi – men dock av den sköna listan med namnen på poddens Patreon-sponsorer.