Egentligen borde jag skriva ett inlägg om hur bra Restaurant KB (Konsnärsbaren) är, för det har jag lovat källarmästaren redan för ett halvår sedan – och dessutom stämmer det. Men det får bli längre fram …

Gunilla åker åter till USA till helgen, ett föredrag skall skrivas för ICA och hållas på lördag, årets kock på torsdag, till kusinerna i morgon – jag har förtvivlat mycket att hinna med. Har till och med fått skjuta på en middag hos Gitto, Sveriges bästa amatörkock!

Alltså ingen nyskriven blogg utan lite skåpmat. Letade runt på datorn och hittade denna uppgivna dikt som jag skrev för elva år sedan, när mitt hjärta var i ett helt annat tillstånd än i dag.  

Permanent Rose

I hantverksbutikens fönster

stod en skylt med prov på färg,

bland lera, brodergarn och mönster:

citron, späda björklöv och ärg;

vindruvsrankans mörkt gröna;

himmel och valnöt och brand.

Färg som hos Kidneyböna,

färg som en Gotlandsstrand.

Men bland dem så lyste klarast

en välbekant röd nyans:

Livet som underbarast,

Gudsmoderns rosenkrans,

blodet det vilda och varma,

kärlekens glädje och kval,

fru Karneval som hörs larma

blodet i helga Graal.

Vid färgprovet namnet stod skrivet

Permanent Rose det löd.

I olja men inte i livet

så finns det beständigt röd.

För rosor står röda sju dagar;

mitt hjärta är urblekt och armt

och blodet, ej hjälper jag klagar,

blir aldrig mer rusigt och varmt.

12/2 2000