Tag Archives: Uppsala

Nämen nu börjar han slarva igen …

12 maj, 2011 by Arkiv och historia Huvudmeny Mat och dryck Mina tv- och radioprogram Öl Vardagsliv

”Nämen nu börjar han slarva igen”, hör jag för mitt inre alla bloggläsare klaga. Ja så illa är det:  nu har jag åter kommit in i en period när det varit svårt att hinna med att skriva inlägg.

Det blev en intensiv helg. Några glas vin med en kamrat på fredagskvällen (Mälarpaviljongen samt Lemon Bar), högmässan i S:ta Eugenia och köp av mjukglass (NK:s med zabaione-smak) efteråt, middag (och beundran av blommande körsbärsträd samt massa lek med yngsta systerdottern) hos mina föräldrar på Ekerö och framför allt uppackning av tre resväskor (två från USA och en från Tyskland) och superröjning i en totalt kaotisk lägenhet inför måndagens hemma hos reportage.

Måndagen var en heldag och -kväll på Hasseludden där Svensk Handel hade stämma med tillhörande stämmomiddag.

Tisdag hets-skrev jag ett föredrag om svensk bryggerihistoria med särskilt tonvikt på Uppsala som jag sedan avhöll för Föreningen företagens historia i Uppsala län på Slottskällans mikrobryggeri. Det var härligt att återse inte bara vänner från Företagens historia utan även det trivsamma bryggeriet där jag gjorde ett inslag för tv-serien ”Mellan skål och vägg” (Går ännu att se på TV8 Play) för några år sedan. Den gången hade vi haft ett inslag om studentkultur från Snerikes innan, vilket innefattat drickande av en dryg flaska punsch per person, och detta hämmade tyvärr upplevelserna av de finare nyanserna vid provningen av Slotskällans sortiment – särskilt som dagen börjat med en inspelning med mjöddrickande vid Uppsala högar.

Denna gång kunde jag dock i nyktert tillstånd njuta av de åtta förträffliga sorter som bryggeriet för tillfället saluför. Särskild rekommendation på min gamla favorit Slottskällan imperial stout samt en ny kärlek: den torra portern vid namn Svart. Även Red ale, Roslager, Nelson m.fl. är mycket trevliga.

Onsdagen inleddes med att Expressen kom och gjorde ”Hemma hos-reportage”. (Min granne Sture, sedan evigt på Aftonbladet, kommenterade på Facebook ”Ring Anticimex getingar i huset!”.) Jag fotades säkert 30 gånger i varje rum ˗ gefundenes fressen för en fåfäng människa som jag! Särskilt roligt att få visa upp sitt hem eftersom det snart är dags att göra om inredning och möblering i och med att Gunilla flyttar hit permanent.

Eftermiddagen fylldes av möten på jobbet och så var det dags för styrelsemiddag med Concordia Catholica. I dag, torsdag, har jag läst korrektur på tidskriften Företagsminnen hela dagen och sedan ägnat mig åt diverse bröllopsplanering.

Döm mig den som anser att jag även skulle ha hunnit blogga!

Stefan Hanna, stripteasedansör

6 maj, 2011 by Betraktelser Huvudmeny Knäppa grejer Länkar Politik

Om Ni läste mitt senaste inlägg så förstod Ni att jag inte kunde vänta länge med att åter skriva om den gamle Odinstadens starke man, allas våran tjockismotståndare Stefan Hanna.

Tvärtemot vad alla trodde efter hans mycket förvirrande semesterbloggarskandal sitter karln tryggt och lugnt, som en Göran Persson med tre groggar innanför västen, kvar på sin post. Och inte nog med det, hans mycket underhållande blogg fortsätter att tulta fram över den informationsmotorväg vi kallar nätet.

Bloggen heter ”Tankar och reflektioner” vilket får mig att undra om han inspirerats av salig greve Magnus Stenbock på Herborum som i dussintalet upplagor under hela livet gav ut sin bok ”Tankar och synpunkter” med undertiteln  ”i några av tidens frågor”. Greven, som vi för övrigt talade om senast på jobbfikat i dag, var dock en allt för sympatisk människa för att jag skulle döma ut hans bok som stollig, även om den med en annan författare skulle ha vissa svårigheter att inte inlemmas i detta fack. (Mina goda vänner Martin och Elisabet har f.ö. ”stofiler” som en del i sitt biblioteksklassifikationssystem, tror inte de fyller en hel hylla, men har i alla fall ett eget imaginärt signum.)

Här har t.ex. ett ganska färskt citat från Stefan Hannas blogg, läs och begrunda:

Sedan unga år har jag lätt för att umgås med finnar. Precis som japaner är finnarna, generellt sätt, väldigt ambitiösa, tänkande och pratar ogärna om de inte har något viktigt att säga. Att inte prata om man inte har något viktigt att säga, det är det många politiker som skulle behöva lära sig… I min ungdom besökte jag Helsingfors, Mariehamn och Vasa rätt ofta. Jag startade upp en festklubb på gymnasiet och vi reste löpande på Finlandskryssningar. Båtresorna var underhållande men att angöra i Mariehamn, Helsingfors eller Vasa var en bedrövlig upplevelse.

Kanske borde någon upplysa regeringen att det finns ett sådant material till kommande utrikesminister att hämta från lärdomens högborg.

 Men, nu undrar nu förstås över rubriken. Och, jo då, Stefan Hanna startade inte bara festklubbar utan han har även ett förflutet som, strip tease-artist i chippendale-stil. (Se denna intervju! märkligt nog från Uppsala kommuns webbplats)  Och så tycker folk att Håkan Juholt är en spännande politiker.

Tvångsbeskatta Stefan Hanna!

2 januari, 2011 by Huvudmeny Mat och dryck Politik

Läser i Aftonbladet i dag om Centerpartiets kommunalråd i Uppsala, en Stefan Hanna. Denne  har i ett utspel på sin blogg krävt att överviktiga och alkoholiserade skall tvångsbeskattas. Han skriver:

 ”En anna vag kan vara att de som valjer att inte varda sig sjalva for betala hogre skatt an de som gor det. Ar inte det senare rimligt med tanke pa att de senare utsatter det gemensamma systemet for mycket storre pafrestningar an en som ater och dricker normalt och som tranar regelbundet (fragetecken).” [Ni får ursäkta svårläsbarheten, men herr Hanna har synbarligen inte lärt sig hur man får å-, ä- och ö-tecken när man skriver från en utländsk dator.]

 För det första andas hela hans inlägg självgodhet och förakt mot hela grupper av människor, vilket får mig att må illa.

 För det andra innebär hans åsikter allmänt en så extrem anarkoliberalism attt herr Hanna således måste motsätta sig hela den moderna demokratin. (Det är Mussolini och inte Hedlund som tycks vara Hannas förebild!) Men varför, herr kommunalråd, bara överviktiga och alkoholister? Varför inte låta även handikappade, bergsklättrare, barn med medfödda hjärtfel, slalomåkare, invandrare eftersom de behöver hemspråksundervisning och folk som kör mycket bil och riskerar olyckor tvingas in i tvångsbeskattningen? – och vad gör man med de som inte betalar skatt överhuvudtaget, hur skall narkomaner, allvarligt sjuka och uteliggare kunna betala enligt Stefan Hannas världsbild?

 För det tredje har Hanna även fel i sak. Överviktiga är inte dyrare än andra människor för staten. En kraftigt överviktig person dör kanske ett tiotal år tidigare i snitt än en hurtbulle. Förutom den enorma pensionskostnaden Hanna kommer kosta samhället dessa tio extraår är risken att han lever nog länge för att få cancer som skall botas för hundratusentals kronor. Och antagligen lär kommunalråd Hanna bli senil sina sista tio år, behöva duschas och matas med gröt och på annat sätt ligga samhället till last, medan skötsamma personer som jag redan vilar lugnt tre alnar under jorden.

 Om vi skall gå vidare på just fallet Hanna (och det skall vi – för mitt huvudsakliga syfte med detta inlägg är idka kraftfullt personangrepp på denna mollusk), så är han faktiskt en fruktansvärt tärande individ. Förutom att han uppbär massa bidrag från staten för att genomföra sin mediokra politiska verksamhet så företräder han ett parti som alltid har omhuldat landsbygden. Vet han vad det kostar att dra el, vatten, telefon och bredband ut i obygden! Vet Hanna hur mycket miljön påfrestas av de enorma transporterna av mat och föremål ut till glesbygd och alla stora Volvobilar som måste åka framåtillbaka? Och sedan tvingas det allmänna stå och kalka sjöar och återställa våtmarker som kompensation.

 Dessutom är politiker en riskgrupp. En aktiv politiker som likt Hanna kommer med ondskefulla utspel löper en mycket större risk att bli nedslagen på gatan – och vad kostar inte det skattebetalarna? Jag ser framför mig en drömbild av hur Hanna när han återvänder jagas genom Uppsalas små gränder av dussintalet korpulenta överliggare som daskar honom med salamikorvar, fårfioler och lufttorkade skinkor tills han, likt gamla tiders nyimmatrikulerade recentiorer ligger mörbultad och skakande på den anrika uppsaliensiska marken. Och då må ingen hjälpa detta avskum med fri omvårdnad, om man skall föjla Hannas egen linje.

 Nä, nu skall jag ut och fira min mors födelsedag. Kommunalrådet Hanna har redan försenat mig en halvtimme. Usch och fy och må människan avgå!