Det händer att vi får tjata lite för att tidningsreportrar, TV-redaktioner och andra medier ska låta bli att felaktigt ge Edward titeln ”historiker”. Det händer faktiskt rentav att vi får skriva ganska många mail innan redaktionerna ger med sig (och istället för ”historiker” skriver ”kulturhistoriker”, ”näringslivshistoriker”, eller någon annan titel som passar i sammanhanget). Och det är vanligt att ordet ”historiker” dyker upp i ingresser, faktarutor och bildtexter som vi inte fått chansen att läsa och godkänna.

Tyvärr är det som bekant så att faktafel av det här slaget har en tendens att sprida sig och leva vidare på nätet, varifrån det plockas upp och förs vidare i ett evigt, ont kretslopp. Inte blir det bättre av att Google här och var presenterar Edward som ”historiker”, vilket vi inte ens vet hur vi ska försöka få bort.

Därav detta blogginlägg, genom vilket vi hoppas klargöra varför det är felaktigt med termen ”historiker”.

”Historiker” är en person som har  en forskarutbildning i universitetsämnet historia. Punkt! (Detta kan naturligtvis utvecklas på en rad sätt, och med ingående redogörelser för olika akademiska grader, titlar och tjänster. Men det räcker egentligen med den meningen.)

Edward har aldrig studerat ”historia” som ämne på universitetet, inte minsta lilla kurs vid någon historisk institution. (Däremot har han läst idéhistoria, litteraturvetenskap och en rad andra, ofta historierelaterade, ämnen inom humaniora.) Han har alltså inte några poäng i ämnet historia, än mindre vare sig grundexamen eller forskarutbildning.

Han har däremot i många år jobbat som näringslivshistoriker, som anställd på Centrum för Näringslivshistoria där han var chef för särskilda projekt. ”Näringslivshistoriker” var där en av hans tjänstetitlar.

Eftersom Edward till stor del jobbar med att berätta om matens, dryckens och traditionernas kulturhistoria använder han numera även etiketten kulturhistoriker för att förklara vad han gör. (Mathistoriker, dryckeshistoriker eller mat- och dryckeshistoriker går förstås också bra, om det passar bättre i sammanhanget.)

Däremot vore det alltså lånta fjädrar och ett uttryck för bristande respekt mot landets forskarutbildade historiker om han skulle påstå att han ”är historiker”. Därför vädjar vi så gott det går till redaktioner, TV-program, skribenter och alla andra att låta bli att göra det.

Detta är bra titlar att använda för Edward (beroende på sammanhang, givetvis, och gärna i kombination):

• gastronom

• kulturhistoriker

i första hand, eller kanske:

• mat- och dryckeshistoriker

• näringslivshistoriker

• kokboksförfattare

• krönikör

• opinionsbildare

eller något annat som är korrekt. 🙂

/Gunilla Kinn Blom