Edward Blom inleder denna episod med att slå fast att det är ”samma fulla fart som nästan jämt” och introducerar verbet ”att fullfarta”. Han berättar också om varför han skulle vilja dricka champagne på en viss toalett, och apropå sina tre barn resonerar han om sömnbehov.

Mats Ryd bjuder på sin hemgjorda, ofiltrerade ingefärsdricka – ginger beer – som lär smaka som drycken gjorde på 1750-talet, och berättar lycksaligt att han nyligen besökte och åt på den trestjärniga restaurangen Frantzén i Stockholm för inte mindre än tredje gången i sitt liv.

Möjligen är det läge att införa en mea culpa-vinjett? Om inte annat blir det denna gång två rättelser – apropå en felaktighet i ett tidigare avsnitt om Systembolagets sockerhaltsmätningar, och apropå att man inte får göra sig lustig över andras namn.

Avsnittets kulturhistoriska tema är våfflor. Edward berättar hur det kommit sig att den katolska Mariadagen, Vår fru-dagen, blev våffeldagen, och hur oblater, Bellmans epistlar och nationalromantiken hänger ihop med våffelätande. Dessutom får vi veta vad som krävs för att grädda goda våfflor – värme och smör är grundingredienserna! – och att teflon är ett nervgift. Mats berättar om hur det gick när han försökte renovera ett semiantikt våffeljärn och om när han besökte en våffelstuga i Nikkaluokta, och Edward förklarar varför det inte finns samma behov av att göra ätbara lustifikationer av våfflorna som av semlor.

Flera lyssnarfrågor handlar denna gång om fastan och påsken, exempelvis om hur fromma katoliker får ihop det där med att fira Irlands nationalhelgon S:t Patrick fast helgondagen brukar infalla under fastetid. Mats får lära sig vad som menas med ”den himmelska födelsedagen” och Edward berättar om hur han helgar vilodagen.

Lite alkoholromantisk nostalgi var oundvikligt även i denna episod, och denna gång handlar den om  grosshandlardrinkar och andra groggar.

Allt avslutas med att Edward deklamerar poesi, närmare bestämt ”Moguls kungaring” av Verner von Heidenstam!