Edward och Mats mumsar vidare på julbordet på värdshuset Ulla Winbladh på Djurgården i Stockholm.
Eftersom det snart är advent berättar Edward om adventsfirandets kulturhistoria, med allt vad det innebär av fasta, Lucia, stjärnor, ljusstakar och kalendrar.
Mats berättar om ett besök i filmmusikens förtrollade värld, där han fått träffa Hans Zimmer som bland annat komponerade musiken till Lejonkungen, och om den armeniska dudukens viktiga roll i filmer.
På julbordet noterar de att där finns konfekt och struvor, varifrån steget inte är långt till den utrotningshotade spettekakan – vilken får Edward att berätta om ett besök på ett skånskt spettekaksbageri och Mats att uppmana till stödköp.
Den första lyssnarfrågan handlar om etikettsbrottet att inte låta inbjudna gäster, vare sig de är barn eller vuxna, vara med om familjens måltider. Är det typiskt svenskt? undrar lyssnaren, och även om Edward inte riktigt besvarar det slår han fast att det handlar om ”ett fruktansvärt barberi”. Han noterar även att kombinationen oxfilé och falukorv på en spontan middag kan ge en vänner för livet.
Kökschefen Magnus Blomberg talar vidare om sin kärlek till den svenska husmanskosten, och konstaterar att det inte är helt lätt för restauranger att rekrytera kockar som kan lägga band på sin experimentlusta när det gäller husmanskost. Plötsligt handlar samtalet om brunsås, och Edward blir så i gasen att Mats får avbryta med ännu en lyssnarfråga: om skillnaden mellan pilsner och lager. Slutsatsen, efter en synnerligen lång bryggarutläggning via bland annat Böhmen och Irland, är att det viktigaste är att alla är glada.
Via ett samtal om att restauranggäster borde få blanda sin egen julmumma vid bordet blir det en lång rad tips på öl som passar bra att dricka i november och december – och en dikt, eller kanske lyrisk prosa, skriven och deklamerad av Edward: ”Resa i adventstid”!
Snart är det dags för julbordssäsongen, så för alla poddlyssnares skull äter sig Edward Blom och Mats Ryd igenom julbordet på Restaurang Ulla Winbladh på Djurgården i Stockholm – tillika denna episods sponsor.
Här, och i en kommande episod, får ni i god tid lära er knepen för hur man optimerar sin julbordsupplevelse!
Edward kommer direkt från en bensinmack i Huddinge där han ätit sin egen älgkorv, och Mats har fördjupat sig i senaste nytt på fordonsfronten. Senhösten bjuder på ”duggregn i sidled” – men på Ulla Winbladh råder redan så mycket mys, med glögg och silltallrikar, att den prosaiska verkligheten snart är glömd och Edwards hjärta fylls med julstämning.
Inte nog med det, han avslöjar att till och med han faktiskt börjar vänja sig vid en sådan nymodighet som currysill – och så lanserar han ett helt nytt ord, nämligen ”baksmull”.
Fast än är det ju inte riktigt adventstid, och än mindre juletid. Därför lanserar Edward och Mats även en strategi för att mota undan alla som börjar sätta upp adventsljus och julgransbelysning redan i mitten av november, nämligen att blåsa upp Mårten gås- eller Thanksgivingfirandet mer i Sverige. Edward berättar initierat om hur den sistnämnda helgen har sina rötter i de europeiska tacksägelsedagarna och i Mårtensfestandet med gåsmiddagar, och att Thanksgiving-dagen (i år den 28 november) fick sin nuvarande form först i det sena 1800-talets USA.
De båda gastronomerna slår också ett slag för skyltskåp och snyggare julskyltning i livsmedelsbutikerna under december och, kanske lite oväntat, för mimosasallad! Edward avslöjar vad han tycker om att det blir alltmer veganska inslag på restaurangernas julbord, och berättar om såväl restaurangen Ulla Winbladhs som den historiska musan Ulla Winbladhs bakgrund – och av bara farten även om Djurgårdens kulturhistoria.
Tillsammans med köksmästaren Magnus Blomgren hyllar de även husmanskosttraditionen på Ulla Winbladh, och bjuder på några knep för hur man lagar riktigt god burgundisk köttgryta så här på senhösten.
Mats lyssnar roat på hur Edward storögt berättar om att barnen numera får leksaker och ballonger på McDonald’s, och när han berättar om årets julklappar i såväl flytande som fast form (och även om denna etikettskurs som det utlovas en länk till:
Den går att köpa i välsorterade boklådor, det vill säga där böcker finns till salu (till exempel på AdLibris och Bokus).
Observera att vi tyvärr inte alls har möjlighet att själva skicka enstaka böcker med post! (Företag och andra som vill köpa minst 20 exemplar: maila gunilla@edwardblom.se, så kan vi ordna utskick av paket med signerade böcker.)
Edward signerar ”I full blom” på följande platser i Stockholmsområdet under december, med det senaste överst:
Onsdagen den 18 december, klockan 12–cirka 13: Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan, Stockholm City.
Onsdagen den 18 december, klockan 17–cirka 18: Akademibokhandeln i Ringen vid Skanstull, Södermalm
Måndagen den 16 december, klockan 17–18: Klackenbergs Böcker och papper, Banérstråket 11 i Jakobsbergs centrum
Lördagen den 14 december, klockan 13–cirka 14: Akademibokhandeln i Huddinge centrum
Torsdagen den 12 december, klockan 15.30–cirka 18: Restaurang Julius vid Stuvsta torg. Detta är Edwards egen försäljning! Kontantbetalning eller Swish, ej kort. (OBS! Edward sitter där och skriver på en beställd artikel, och säljer böcker när det kommer någon som vill köpa – men han har tyvärr inte tid för några längre samtal eller umgänge.)
Onsdagen den 4 december, klockan 18–cirka 19.30: NK:s bokhandel (Hamngatan 18–20, OBS! fjärde våningen) i Stockholm City
Kan ni inte komma själva? Skicka en bulvan!
Blir det fler signeringstillfällen lägger vi upp dem i detta inlägg, så kolla gärna här igen!
Denna krönika skrev Edward för några år sedan, men dess budskap är tyvärr fortfarande aktuellt.
Jag drömmer mig tillbaka till den ljuva tid när Kungliga Vetenskapsakademien hade monopol på almanackor.
Nyligen inföll fastlagsveckan då man historiskt åt de hetväggar, eller semlor, som folk numera sätter i sig under flera månader – men även ”ål i kål”, blodpannkakor, rensoppa, fläsk och kroppkakor. I katolska områden som södra Tyskland, Louisiana eller Brasilien firas fastlagen ännu med stora karnevaler. De länder som inte går så långt äter i alla fall speciella bakverk, oftast kakor friterade i animaliskt fett, då allt animaliskt var förbjudet under fastan.
Fastlagen kulminerar med fettisdagen. Dagen efter är det askonsdag som är fastans första dag – och då katoliker än idag beger sig till kyrkan för att få ett kors av aska tecknat i pannan som tecken på botgöring och påminnelse om vår dödlighet.
Mitt under fastan infaller midfastosöndagen, som förr var en liten minifestdag för att man skulle orka fortsätta fasta och lite grand få ta ut påskens glädje i förskott. Sedan kommer palmsöndag, följd av stilla veckan med dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag och så påskafton. Men redan före fastans början inföll vårdagjämningen, en dag som varit oerhört viktig i de flesta kulturer och även styr när påsken infaller.
Tills för några år sedan fick nästan alla svenskar ständiga påminnelser om allt detta. En nästintill daglig lektion i vår historia. Och det inte bara om de religiösa dagarna som så starkt påverkade våra förfäders liv, utan även om folkliga dagar styrda av lantbruket och årstidens växlingar med rötter i bondepraktika och runstav, och om nationellt viktiga dagar.
Nyligen, och i tysthet, har allt detta gått förlorat.
Sedan smartmobilerna slagit igenom på bred front har allt fler gått över till elektroniska kalendrar. Utmönstrade är därmed inte bara forna tiders pappersalmanackor utan med dem kunskapen om när det är Mickelsmäss, menlösa barns dag, vintersolstånd, Valborgsmässoafton, FN-dagen, Mårten gås, Gustav Adolfsdagen, flaggdagar och åtskilligt annat.
Själv använder jag, som många, Googles kalender. I den kan man förvisso (med vissa svårigheter) ställa in så att svenska helgdagar sätts ut, men av de ovannämnda dagarna är endast två helgdagar. Övriga, som är självskrivna i papperkalendrarna, finns inte med i de elektroniska – inte ens påskafton! Borta är även namnsdagarna, som (även om de genomgick en tanklös revision på 1990-talet) ändå leder sina rötter tillbaka till medeltiden.
Kontakten med vår historia, förståelsen för vad vi kommer från, är viktig. Det är också nödvändigt att ha märkesdagar att hänga upp tillvaron kring: att komplettera den linjära tidsuppfattningen med en cyklisk. Kulturkonservatisten inom mig drömmer sig tillbaka till den ljuva tid när Kungliga Vetenskapsakademien hade svenskt privilegium (monopol) på almanackor – något som faktiskt varade ända till 1972. Även om min inre frihetsivrare värjer sig mot tanken att släpa någon inför skranket för att ha tryckt illegala kalendrar.
Men en lag borde inte behövas. Det skulle ta kalenderjättarna ett par timmar att få in de svenska märkesdagarna som standard i sina svenskspråkiga versioner. Och de skulle göra det, om det upplevdes som en konkurrensfördel. Det tragiska är att våra traditioner tydligen inte betyder mer för oss än att de kan falla bort utan att vi ens lägger märke till det. Kanske har vi haft almanacksprivilegium och andra paternalistiska lagar så länge att vi hämmats fullständigt i vår initiativförmåga?
Låt oss ändra på detta! Kräv märkesdagarna åter. Om kalenderjättarna vägrar kan vi ju alltid ge privilegiet tillbaka till Vetenskapsakademien. Om inte annat tror jag Google och Microsoft skulle bli mäkta förvånade.
Denna krönika publicerades första gången i magasinet Fokus i mars 2016.
Ett citat om hängivenhet av Verner von Heidenstam får rubricera 2018 års sista riktiga poddavsnitt, där Edward Blom och Mats Ryd diskuterar och problematiserar det knepiga begreppet ”livsnjutare”. Edward förklarar varför han inte självklart vill kallas så, och svarar på frågan om huruvida han är en ”beroendemänniska”. Mats resonerar kring hur ”njutning” och ”skam” relaterar till varandra, och begreppet ”livslovare” lanseras.
Men detta är först en bit in i samtalet, som äger rum medan de tu gastronomerna dricker julöl och äter världens – enligt Mats – godaste efterrätt: julpuddingen på ”Rolfs kök” i Stockholm!
Edward drar krogminnen från Trier och en anekdot om när en pitbull-terrier slickade honom i skägget, innan han kommer in på förjulfestandets kulturhistoria och hur det förr i tiden faktiskt var förbjudet att fira jul med sina vänner och grannar.
Sedan handlar det om vinterns alla härliga drycker och julens i synnerhet, som öl, mumma, julmust och glögg (och dess stygga kusin Feuerzangbowle). Varning! Alkoholromantiken når denna gång sällsynt höga höjder – eller kanske låga, eftersom Edward påstår att han brukar sitta flera timmar under granen med sin julölsfyllda tomtesejdel.
Vi får också förklaringen till varför arabisk umgängeskultur är så inriktad på extrema sötsaker, och varför nykterhetsrörelsen är så inriktad på kaffe och kakor (om det nu behövs någon förklaring, när alla vet att summan av lasterna är konstant).
Vidare bekänner sig Edward som ”tant” och berättar om sitt senaste Wedgwoodporslinsfynd på en loppis i Sundsvall. Sedan blir det lyxsnus och snusets kulturhistoria för fulla muggar, bland annat med citat ur 1700-talsverket ”Tal om läckerheter” och snusminnen från Idaho och Skogaholms herrgård på Skansen (där Erik Haag en gång lurade i Edward snus späckat med kaliumkarbonat)
Flera läsarbrev besvaras, bland annat handlar det om sköldpaddssoppa, Johannisfil och lagring av viner – och så fortsätter gjutjärnspannediskussionen med ett initierat inlägg, vilket får Edward att vricka tungan på ordet ”polymeriseringspotential”.
Alla poddlyssnare önskas en härlig julhelg med lagom mycket mat och dryck – och tid att lyssna på gamla poddavsnitt. ”Edward Bloms smörgåsbord” börjar igen efter helgerna.
Denna gång sitter gastronomerna Edward Blom och Mats Ryd på den legendariska Stockholmskrogen ”Rolfs kök”, vars ägare Johan Jureskog medverkar för att berätta dess snart 30-åriga historia – och så avslöjar han hur mycket oxkind som konsumeras där varje vecka.
Det visar sig att en av Mats’ få jultraditioner går ut på att njuta av restaurangens knapriga grishuvud, vilket de såklart gör under poddinspelningen – men först efter att ha hängett sig åt en härlig portion sill. Tuggorna varvas med initierade, entusiastiska och kunskapsspäckade utläggningar om sillens och strömmingens kulturhistoria och kulinariska ställning, och med en och annan anekdot. Trots att kräftsäsongen ännu är mycket långt borta dyker det faktiskt även upp en hink svenska flodkräftor i berättelserna. Med sill- och grishuvudsmåltiden fortsätter det julmatstema som funnits i de två närmast föregående podd-episoderna.
Dessutom får vi höra talas om ”efterfesternas efterfest”, nämligen Students’ Nobel Night Cap på Handelshögskolan som Edward bevistade natten före inspelningen där han förutom av gott sällskap njöt av bland annat ostron, Skagenröra och helstekt gris – en enligt Mats något dekadent tillställning, som får Edward att tänka på Herman Hesses ”Stäppvargen” och att minnas en gång för länge sedan då han drog till Katarinahissen för att dricka Pommac och absint.
Episoden avrundas med tips på Edwardjulklappar.
Podden drivs mer eller mindre ideellt, men Edward blir glad om lyssnarna visar sin uppskattning genom att bidra till hans insamling hos den katolska välgörenhetsorganisationen Caritas (gironummer 900-4789; Swish 9004789; märk gärna bidraget ”Edward Blom”). Mer information om Caritas verksamhet: www.caritas.se
Lyssnarfrågor, önskemål och förslag till programmet kan mailas till: podden@edwardblom.se
28. Från grisfötter över bebismat och linjeakvavit – ännu mer julmatshistoria
”Edward Bloms smörgåsbord”, som nu blivit Sveriges mest avlyssnade matpodd, är tillbaka med ett nytt, härligt avsnitt!
Här fortsätter Edward Blom att entusiastiskt borra ner sig i julmatens historik och sedvänjor i den fantastiska miljön på Gamla Riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Han och Mats Ryd har nu hunnit till det småvarma, men de inleder med att avnjuta en tallrik grisfötter tillagade med slarvsylta, anklevermousse, murklor och madeiraglace – och fortsätter bland annat med Linjeakvavit och läckra ostar.
Poddens redaktör Gunilla Kinn gästar inspelningen tillsammans med matbordsdebutanten Zacharias, fyra månader, och talar bland annat om vilka julrätter som kan tänkas falla bebisar i smaken.
Att det är julmat som ligger på faten hindrar inte de båda gastronomerna från att återigen drömma om hur de skulle kunna tillaga älghjärna, och de lyckas även avhandla gjutjärnspannor (igen!), pariserhjul och drinkbordsförseddda rutschkanor innan de återvänder till julbestyren och Edwards bästa tips för desamma.
Mats Ryd berättar, på lyssnarnas begäran, mer om sig själv och om hur han körde sin Volvo 240 i skytteltrafik mellan ekonomiföreläsningarna på Handels i Göteborg och Rieslingprovningarna i Grythyttan.
Bidra – om ni uppskattar podden – gärna till Edwards insamling till välgörande ändamål genom den internationella organisationen Caritas: bankgiro 900-4789 eller Swish 9004789 (märk helst bidraget ”Edward Blom”). För information om var Caritas verkar och vad pengarna används till, se: www.caritas.se
Nu när det lackar mot jul och julbordssäsongen dragit igång kan det vara bra att lära sig ett och annat om julmatens och juldryckernas historia! Edward Blom delar med sig av sina encyklopediska kunskaper, parat med en hel del åsikter, kring julbordens historik. Här är hans och Mats Ryds första julbordspodd för året: https://www.acast.com/edwardblom/27.alltdubehovervetaomjulbordetochdesshistoria (Klicka på den svarta pilen på bilden, så startar ljudet.)
Mer om vad denna episod handlar om:
27. Allt du behöver veta om julbordet och dess historia
Edward Blom är i sitt esse när han får tala om det han älskar kanske allra mest: julbordsmaten och dess långa historik. Det hela blir inte sämre, utan tvärtom fantastiskt mycket bättre, av att han gör det i den märkliga och underbara miljön i det gamla Riksarkivet från 1880-talet på Riddarholmen i Stockholm – ett hus där Edward, under sin tid som arkivarie, faktiskt rentav tjänstgjort som spöke.
I matsalen ”Riksarkivarien” docerar Edward om hur man bäst approcherar ett julbord, sekonderad av sin gastronomkompanjon Mats Ryd, med de klassiska sju serveringarna eller ”turerna”. Tillsammans fröjdas de av läckerheter som sill, lax och lutfisk, medan de diskuterar vad som är rätt och fel på julbordet, vad man ätit historiskt till julfirandet, varför julen är fel tid att äta vegetariskt, vad som skilt allmogens julbord från övreståndens och varför dessa skillnader försvann under 1800-talet.
Mats slår ett slag för den estniska rödbetssalladen ”rassolje”, och Edward är liberal nog att tillåta en klassisk midsommarrätt som lerpottasill på julbordet. Annars är de rörande överens om att mattraditioner är till för att följas, och att ingen ska behöva äta semla eller sparris i november – Mats kallar det ”mindfulness”, och Edward tycker att alla borde ha matkalendrar på väggen.
Episoden avslutas med en spänd förväntan på Riksarkivets grisfot, och julmatshistoriken fortsätter i Episod 28.
Bidra – om ni uppskattar podden – gärna till Edwards insamling till välgörande ändamål genom den internationella organisationen Caritas: bankgiro 900-4789 eller Swish 9004789. (Märk gärna bidraget ”Edward Blom”.) För information om var Caritas verkar och vad pengarna används till, se gärna www.caritas.se.
Tävling: Hitta bästa Edward Blom-citatet! Den som skickar in det bästa, mest slagfärdiga och roligaste citatet som vi själva ännu inte upptäckt vinner en (kok)bok.
Edward är som bekant inte bara kulturhistoriker, gastronom, kokboksförfattare, föredragshållare, dryckesprovningsledare och etermedieprogramledare. Han är även en citatmaskin av rang, med en sällsam förmåga att spontant kläcka ur sig one liners och sentenser – som lever vidare när folk upptäcker och plockar upp dem.
Så var det till exempel med ”Allting gott och alldeles för mycket”. Det var från början ett uttryck Edward spontant använde för att beskriva en räkmackas karaktär, i en reklamfilm för räksmörgåsar:
Signaturen ”PelvisLeffe” insåg att han kunde göra något av detta rytmiska citat, vilket han gjorde med detta YouTubeklipp:
Citatet plockades från YouTube-videon upp av Edwards syster Anna Dunér i ett tal till Edwards på hans 40-årsdag, och när det senare blev aktuellt först att ha ett motto på hemsidan www.edwardblom.se och senare att döpa Edwards första kokbok kom undertecknad på att ”Allting gott och alldeles för mycket” skulle passa utmärkt även i de sammanhangen.
Uttrycket ”När man festar, festar man – och då festar man rejält” hade en liknande utveckling. Det var något Edward kläckte ur sig i en intervju om kokboken ”Kokkonst för livsnjutare”, med Malou von Sivers i programmet ”Malou Efter tio”:
Att citatet (vid 2:26 i klippet ovan) var rytmiskt uppfattade Uppsalastudenten Adam von Friesendorff, som under signaturen ”Tonsatt” gjorde detta klipp:
”När man festar, festar man” har spelats så mycket på Spotify att det har renderat Edward Blom och Adam von Friesendorff en platinaskiva!
Vi skulle vilja dammsuga världen på fler Edward Blom-citat, för att samla ihop dem (vi får se vad vi sedan gör av samlingen)! Men det kan vara lätt att missa sådant han säger spontant eller i förbifarten. Därför skulle vi behöva hjälp av alla lyssnare – och kanske läsare – att hitta roliga citat.
Leta i Edwardintervjuer, i samtliga avsnitt av podden ”Edward Bloms smörgåsbord”, TV-framträdanden, radiosändningar÷, tweets eller varhelst Edward dykt och dyker upp, och skicka roliga citat som är värda mer uppmärksamhet och förlängd livstid till: gunilla@edwardblom.se
Skicka med själva citatet, och gärna även källa (alltså varifrån citatet är hämtat, och gärna tidshänvisning så att vi kan hitta det)! Gör detta före årets utgång, det vill säga senast den 31 december. Citaten kan vara yttrade av Edward precis närsomhelst, och de kan vara såväl skriftliga som muntliga.
Den som lyckas hitta och skickar oss det i vårt tycke bästa och mest slagfärdiga OCH tidigare ouppmärksammade citatet får en signerad kokbok med posten. Den enväldiga juryn, som består av mig och Edward, söker alltså främst citat som vi själva inte tidigare själva uppmärksammat eller blivit uppmärksammade på – så det är exempelvis ingen idé att ni skickar in de citat som Café redan listat (se länk ovan) eller dem vi exemplifierar med nedan. Vi hoppas med andra ord att ni lyckas hitta citat som vi själva inte ens tänkt på. 🙂 Kanske har de ännu inte ens yttrats?
/Gunilla Kinn Blom
Fler exempel på Edward-citat:
”Jag älskar fett, sprit och rejäla portioner.”
(i trailer för vår första kokbok)
”Som ung ska man dricka punsch, röka cigarrer, läsa poesi och lösa världens alla problem över på tok för mycket rödvin.”
”Egentligen är det inte så viktigt att ha roligt, men det är ju kul!”
(Rix MorronZoo, februari 2018 – exakt när vet vi inte riktigt)
”En liten bottenskyla att börja det hela med, sillsupen, och en liten bottenskyla att sluta det hela med, ostsupen – det är själva minimum, som jag tycker att till och med en helnykterist skulle kunna unna sig! ”
(Citatet kommer vid cirka 1:50 i denna film om julbordet på Ulriksdal: https://www.youtube.com/watch?v=vqwFglhNkXU) där man även kan skåda Edward lägga upp en syltlök på tallriken under devisen ”… och så lite grönsaker!”.)
Lägg en isbit i ett martiniglas och häll upp blandningen i glaset.
Strö över lite mortlad rosépeppar (se bilden).
Det går givetvis också att skaka kraftigt med is i shaker.
Fotnot: Denna drink komponerades till familjen Melins cocktailparty den 11 november 2017. Då användes ”Edward Bloms glögg”, som finns i Systembolagets beställningssortiment – men det går förmodligen lika bra med andra kryddiga, icke-söta glöggsorter. Hela drinklistan från tillställningen finns nedan!
Senaste kommentarerna