Gästinlägg av Eva Kristofersson

Jag vet, vi ordnar en avsmakningsmiddag ur den här kokboken. Vi kollar när alla kan… (sannerligen en utmaning när det är föräldrar som är superengagerade i sina ungdomars idrottande…). Men se där! Den 15 mars verkar alla kunna. Och den 18:e har Edward namnsdag, perfekt med en helg i anslutning till det.

Sagt och gjort, en inbjudan gick ut till de möjligen något förvånade gästerna. De kunde läsa att de skulle ta med ett lösskägg (helst svart), ett Kinderägg och en hårdost av typen grevé. Vidare skulle de ta med en valfri av följande: lösmage, fluga eller brynja/linne.

En vecka innan började vi klura på hur denna avsmakningsmiddag skulle te sig. Efter lite dividerande och twittrande (med svar från Mr Blom himself – tack för det!!!), så landade vi i följande meny:

1. Välkomstdrink Bacon Old Fashion (s 187 i ”Allting gott och alldeles för mycket”)
Vi serverade i champagneglas med det perfekt knaperstekta baconet ståendes rakt upp ur glaset. Wow, vilken höjdare! Alla tyckte att det var jättegott. Och det salta baconet var ju ett perfekt tilltugg. Drink och tilltugg i ett, ingen anledning att ställa fram några tråkiga salta nötter eller pinnar.

2. Tågluffar-förrätt (s 108)
Detta var alltså en klen/ynklig Tågluffarmiddag  Hade två goda salamikorvsorter, god parmaskinka, oliver, inlagda kronärtskockor, olika ostar (Appenzeller, Taleggio, Gruyère och lite vanlig mild tråkig Brie). Till detta även ett gott köpt fikonbröd och lite fikonbalsamico att hälla på ost/bröd/va-man-nu-ville. Detta hade vi slagit in i små paket som låg på sidan om tallrikarna och såg ut som en liten tidningshög (naturligtvis inte trycksvärta på maten, utan vi hade ett smörpapper i tidningen). Rödvin i plastmuggar till detta.

3. Kycklinglever Laphroaig (s 62)
Kantskuren vanlig köpefranska stektes i trekanter i mycket smör. Även kycklinglevern fick sig ett rejält åk i stekpanna med smör. Salt och peppar på detta och sen en skvätt av denna rökiga dryckjom. Whiskyn fick puttra in en stund och vi valde att inte spetsa med grädde. Den här rätten såg väldigt tråkig ut och jag var osäker på hur lever generellt skulle valsa runt på allas smaklökar. Men MMmmmmmMMMMm MMMMmmMmmmmm! Det HÄR var verkligen gott! Jag tittade runt bordet och ja, alla nickade instämmande. Kollade lite extra på dom jag känner som lite kräsna ibland, men visst, det verkade gå hem. Å, vad enkelt det var! Skulle jag bjuda bara på den som förrätt skulle jag så klart piffa till den, för nu blev den väldigt brun och färglös, men jag piffade med en färgglad tallrik istället. Finns nån form av korrelation/koefficient mellan arbetsinsats och smak, där liten arbetsinsats i förhållande till smaken skulle ge höga poäng, ja, då får den här verkligen det. Vi drack öl till denna förrätt.

4. Ostfondue (s 98)
Ha! Det här kan ju jag! Jag var ju au pair i Schweiz efter gymnasiet minsann! Och jobbade hos en familj som hade ostaffär och ostfabrik där de gjorde egen Emmenthaler på löpande band för böveln! Jag sålde ju ostfondue enligt konstens alla regler där som 19-åring (ja, det är ett tag sen…). MEN! MEN! Ostfonduen kräver passning. Ett megastort varningens finger om man har för trevligt vid bordet! Ojdå, här står visst min fondue och kokar… Maken kommer och ska spetsa med lite grappa och då skulle det ha varit lite, men blev nog för mycket… Och sen tänkte vi servera i våra små Creuset-grytor till var och en. Men vad som hände var att det blev en snabbt stelnande ostklick som smakade alldeles för starkt (tror också att jag hade för mycket Appenzeller i). Inte så lyckat, trots att vi rusade till bordet och skrek ”Sluta prata, ni måste äta innan osten stelnar!!!”. Nåja, även solen har fläckar. Vi drack i alla fall ett gott vitt vin.

5. Köttglass (s 177)
Så var det då dags för kvällens snackis. The famous meat ice cream! Glassen mötte direkt motstånd i vissa gommar, det må jag säga. Eftersom den såg något trist ut och eftersom jag förstod att den behövde sällskap på sin resa, så fick den kompa med en äppelsallad (tärnad Granny kokas i sockerlag silas och spetsas sedan med Calvados). Nåja, några lämnade, men mer än hälften såg det som en utmaning att verkligen skrapa ur skålarna. Det skrålades efter grappa, så det fick bli den huvudsakliga drycken till. Köttet vi använde var fint renkött, så det blev lite viltsmak på glassen, som därmed hade klara drag av djupfryst leverpastej. Men en snackis är alltid en snackis och jag tycker nog att alla middagar från och med nu borde ha en sån!

6. Farmor Astrids fisksufflé (s 56)
Vitsås med mosad kokt torsk. Ja, det är ju i princip det och det låter väl inte så där supersexigt. När jag lade upp på tallrikarna såg det bra tråkigt ut det med. Men så på med ärtor och massor av skirat smör. Fram till gästerna. Japp, rätt konsonant, dvs MMMMMmmmmMmmMMMmMMMMmm. Jättegott! Återigen – så enkel, så god! Den lämnade bara rena tallrikar efter sig och ekot av ”mera vin!” och ”mera smör!”.

7. Anka Edward Blom (s 155)
Japp, vi hittade djupfryst anka på en av storbutikerna här i vår mellannorrländska småstad. Vi gjorde enligt receptet och serverade med hasselbackspotatis och efter säsongen perfekt brysselkål. Det var riktigt, riktigt gott. Rödvin blev det till, även om det vid det här laget fanns lite allt möjligt i mängden av glas på borden. Gah, nu var vi mätta och det var nog ungefär här som morgontidningen faktiskt kom…

8. Avokadoefterrätt (s 60)
Perfekta avokadosar mixades med citron och socker. Tjoff, utan större finess denna tid på dygnet, klunsades den släta massan tillbaka i skalen och så på med Cointreau. Kaffeservisen åkte fram och passande nog har vi Blå Blom. Japp, rätt återkoppling från de proppmätta gästerna – gott!

9. Edwards påskiga ägglikör (s 50)
Här hade vi nu tänkt skoja till det och tävla med ihopbyggande av Kinderäggsinnehåll. Men här seglade några i-landsproblem upp. Det är ju inga byggsatser i Kinderäggen, verkar det som! Och Kinderäggen envisas ju med att delas i två halvor istället för att man bara kan skära av toppen (som på den fina bilden i kokboken). Nåja, ingen av oss orkade kanske bygga så mycket ändå. Och ägglikören smakade finemang även om den serverades i liggande ägghalvor.

Nu var middagen klar och klockan var nog en bit efter 3, kanske närmare 4 på natten. Nä, här kunde vi minsann inte vila på hanen, det var bara att gaska upp sig och ta fram vickningen. Till vickning dukade vi upp Edwards nattmacka (s 186) och Tords sillröra (s 46). Oklart hur många som gjorde sig en nattmacka, men sillröran åt alla av. Däremot ville ingen dricka mjölk, utan det blev en hyfsning av glas med fokus på öl (och möjligen lite mer grappa…).

Ja, det var maten det. Allt annat lull-lull då, lösskägg och sånt? Jo, värdparet var så klart ”skäggifierade” med ett Edwardlikt skägg när gästerna kom och de andra fick ta på sig sina skägg också för ett gruppfoto. Skulle vi haft en skäggtävling hade dock värdparet vunnit med hästlängder. Jag menar, vattenfärgsmålad bomull är ju ett riktigt lågvattenmärke i skäggvärlden. Plus för några flugor runt halsarna samt en medhavd lösmage och brynja.

Under måltiden spelades valda artister från kokboken, främst Karl Gerhard, ABBA, Queen och Uggla.

Den medhavda hårdosten då, undrade gästerna när de skulle hem. Var kom den in i bilden? Jo, den fick alla med sig hem igen tillsammans med receptet på Baksmällelunch. Oklart hur många som verkställde den maträtten dagen efter.

Vid 4:30-snåret begav sig gästerna hemöver efter en riktig helkväll med lite galet tema. Som ytterligare en påminnelse fick alla gästerna (något bakvänt) flera dagar senare ett ”Tack för att ni hjälpte oss att äta upp all mat i lördags”-kort tillsammans med en nyckelring jag hittade på Designtorget i Sthlm där det stod ”ALLA BORDE HA SKÄGG”. Galet och roligt, tyckte vi.

Kan avsluta detta med att citera några rader från ett av tack-mailen vi fick efteråt:

Edwardianer!

Måste framföra ett stort tack för en helt igenom fantastisk tillställning! Man blir oerhört glad att som korpulent farbror att få uppleva dylikt live!!

Köttglassen kommer aldrig, jag säger aldrig, falla i glömska!!!

Kvällen innehöll tame gröne det mesta. Allt från maskerad, baconfettmättad Old Fashioned, tågkost, underbar kycklinglever, anka på bästa sätt, ostar o avokado med allehanda sprit och avslutning med  sillvickning och ”fyllemacka”. Stort. Riktigt stort.

För att matcha detta måste man nästan gratinera Staffan Westerberg i sin pannkaka och servera den med ett tjog storpotäter. Men nej, inte ens det matchar detta gastronomiska äventyr!

Over and out!
Fru Kristofersson, alias Bandybella