Subscribe

Archive | Huvudmeny

Att preppa är inte nog beredskap

16 februari, 2024 by Huvudmeny

Denna kolumn publicerades i Svenska Dagbladet (på ledarplats, där Edward Blom är återkommande kolumnist) den 27 januari 2024, då med rubriken ”Att preppa är inte god beredskap”.

Vad vi behöver är inte i första hand medborgare som är beredda på krig. Vi behöver ett så välutrustat och vältränat försvar att fienden besegras redan innan de når våra kuster.

ÖB har uppmanat alla svenskar att vara förberedda ”om det som händer i Ukraina i dag händer här imorgon”. Statsministern har sagt att varenda svensk måste vara beredd att försvara landet.

Men om hotet nu är på allvar, så räcker det knappast att preppa. Och det är fel att lägga över ansvaret för försvaret av landet på den enskilde. Det är ju just polis, försvar och rättsväsende som även en libertarian tycker ska handhas av staten. Men försvaret är inte tillräckligt starkt i dag för att göra en invasion omöjlig – eller ens tillräckligt oattraktiv.

Ryssland av i dag är inte intresserat av att som Sovjetunionen upprätta satellitstater med marionettdiktatorer som kuvar sina inlåsta befolkningar. Som vi ser i Ukraina är Rysslands linje mer att kidnappa barnen, våldta kvinnorna, tortera männen till döds och därefter fylla de nya landområdena med sitt eget folk.

Som kristen har jag större delen av mitt liv haft en pacifistisk hållning. Jag anser att det är upp till var och en att välja om den tycker den har rätt att döda en annan människa i självförsvar eller hellre välja att dödas – eller för den delen att välja mellan att stanna eller försöka fly. Men ska vi välja att inte försvara oss måste vi göra det med öppna ögon och förstå vad det kommer att innebära. Inte bara försumma försvaret för att vi är usla på att prioritera.

Man brukar säga att en frisk person har tusen önskningar, men en sjuk bara en. Det finns många viktiga frågor på politikernas bord, men i händelse av krig går alla dessa upp i rök. Vad spelar vår ekonomi och våra satta klimatmål för roll, om det inte längre finns någon svensk statsbildning? Vad spelar sjukvård, social rättvisa och gängbrottslighet för roll, om de flesta av oss är döda eller blivit straffarbetare?

Det är naivt att tro att det räcker att höja försvarsbudgeten till 2 procent av BNP, och att få nya vapen om några år samtidigt som Ryssland ställt om till krigsekonomi. Förra gången vi hade försatt oss i samma situation, i slutet av 1930-talet, höjde vi försvarsutgifterna från 1,6 procent till över 10 procent mer eller mindre omgående.

Det räckte då, tack vare stora eftergifter, att tyskarna i grunden gillade Sverige – och en del tur. Ja, vi kommer kanske med i Nato. Men om Trump vinner höstens presidentval i USA innebär Nato inte samma säkerhet som förr. Och även om vi skulle få hjälp av andra länder, och de skulle lyckas driva ut angriparen, skulle Sverige efteråt vara förött.

Jag tror de flesta skulle hålla med om att ifall alternativet verkligen vore ett krig med Ryssland skulle det vara fullt rimligt att
– lägga halva statsbudgeten på försvaret
– ställa om all svensk industri till krigsproduktion (inte minst drönare)
– få till ett hemvärn av Schweiz omfattning
– minera kusterna

och
– införa samlingsregering.

Vad som varierar är åsikten vid vilken bedömd risknivå sådana extremåtgärder anses rimliga.

Jag vet inte heller hur stor risken bedöms enligt de styrande. Men vad vi behöver är inte i första hand tio miljoner medborgare som är beredda på att kriget kommer. Vi behöver ett så välutrustat och vältränat försvar att fienden besegras redan innan de når våra kuster.

Edward Blom

Varför vi inte längre kallar vårt hus för ”Postmästarhuset”

29 januari, 2024 by Huvudmeny

I flera år har vi kallat vårt hus för ”Postmästarhuset”, men det gör vi knappt längre. En bit ner i detta inlägg förklarar jag varför.

Vi bor i Stuvsta i Huddinge, i ett hus som byggdes 1923 då detta villa- och egnahemssamhälle växte upp på gammal jordbruksmark.
Läget nära stambanan och den snabba tågresan in till Stockholm var bra argument för tomtexploatörerna, som 1908 hade köpt upp marken från familjen Lagerbielke på Älvsjö säteri.
Här kan ni läsa om 1910-talets ambitioner att skapa en burgen stadsdel – ja, kanske rentav en köping – i Stuvsta: https://huddinge150.wordpress.com/2013/06/13/egen-hard-guld-vard
Denna underbara reklamfilm visar hur man 1928 försökte locka trångbodda stockholmare till Stuvsta, som då snarast var en del av egnahemsrörelsen: https://youtu.be/uyBPtBGD6FU

En av de familjer som nappade på planerna var Johannes (1880–1969) och Gunhild Enger (född Erlandsson, 1886–1966), som köpte en rejäl tomt på Stuvstavägen och lät arkitekten Victor Bodin rita en villa. (Faktum är att de även köpte tomten mot Fotbollsvägen.)
Victor Bodin (1860–1937) var en produktiv arkitekt med lång karriär; bland annat ritade han Stockholms första ”skyskrapare” på Norrmalm anno 1900 och ett av Sveriges första radhusområden (i Enskede) 1908–09. Läs gärna om Bodins alla verk här: https://kulturnav.org/9e23e0fc-c6e2-436d-aa0d-f1d7c1a7da86
Högst sannolikt fick Johannes Enger kontakt med Victor Bodin på jobbet, eftersom den förra var hög tjänsteman inom postverket (mer om detta nedan) och den senare på 1910-talet var postens chefsarkitekt.
Hur uppdraget löd vet vi inte. Men resultatet blev en vacker nationalromantisk byggnad, där inspirationen från Bodins tid med att rita villor i New England i USA ett par decennier tidigare är tydlig.

Familjen bodde kvar till Johannes Engers död 1969. Huset har än idag sin planlösning från 1923 intakt, och uppmärksammades av en bebyggelseantikvarisk inventering som gjordes av Huddinge kommun i Stuvsta–Segerminne 1980. Då blev villan, vid sidan av stationshuset i Stuvsta, klassat som kulturhistoriskt synnerligen intressant.

Vi flyttade in 2018, och har de senaste åren kartlagt såväl familjemedlemmarnas som husets historia, och samtliga ägare efter Engers så gott vi kunnat. Att Victor Bodin var villans arkitekt – vilket vi inte visste innan – var en intressant upptäckt, som också lett till en massa för oss ny kunskap (vilket jag skrivit om i olika sammanhang, exempelvis i Huddinge hembydsförbunds medlemstidskrift, och hoppas få skriva mer om en vacker dag).

Men just detta inlägg ska främst handla om husets namn.

Vårt hus har av Stuvstaborna tidvis kallats för ”Postmästarhuset”, och namnet lyftes fram i Huddinge kommuns dåvarande historieblogg Backspegeln i samband med att vi köpte det. Därför har vi använt namnet i olika sammanhang (även i medieintervjuer) vilket gjort att det fått spridning. Det var som ”Postmästarhuset” villan presenterades av mäklaren, och jag har fått bekräftat via lokala Facebook-grupper att namnet förekommit och använts. Så har det säkert varit!

Men!

När jag sökte i tidningsarkiven – främst Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter – upptäckte jag snart att Johannes Enger aldrig var postmästare, vilket innebär ”chef för ett lokalt postkontor”. Under Stuvstatiden av sitt liv var han först postdirektör, sedermera byråchef vid Generalpoststyrelsen och (från 1936) postsparbankschef, det vill säga chef över Postgirot och Postsparbanken.

Enger kom själv från relativt enkla omständigheter – en liten gård utanför Eslöv i Skåne – och arbetade sig upp genom postverket. Han inledde sin tjänst som ”postbetjänt” (postvaktmästare) i Karlskrona redan som tonåring, samtidigt som han studerade – till studentexamen och senare en jur kand. Exakt hur han träffade sin Gunhild vet jag inte, men hon var grosshandlardotter och kom från Karlskrona. Postdirektör var alltså Johannes Engers titel från 1917, då han blev chef för Stockholmsposten.

Hans karriär blev så remarkabel att Svenska Dagbladet rentav skrev en artikel om den när han fyllde 50 år den 8 augusti anno 1930 (eftersom jag inte lyckas lägga spalterna i bredd får ni skrålla neråt):

Så titeln är, som jag tolkar det, en gammal missuppfattning. Folk här i Stuvsta visste väl att herr Enger var ”något fint inom posten”. Typ postmästare.

Eller snarare hade varit något fint inom posten, för under en stor del av sitt liv som Stuvstabo var han ju pensionerad (tjänsten som chef för postsparbanken och postgirot hade Johannes Enger 1936–45 – och det var ju förmodligen så att han gick i pension 1945, vilket är det år han fyllde 65). Kanske var det på 1950-talet huset fick sitt smeknamn? Åtminstone har en Stuvstabo berättat att hon har minnen av att det kallades ”Postmästarhuset” på den tiden.

Men det skulle ha varit minst sagt konstigt att vi med våra nyvunna insikter om att det blivit lite fel med titeln plötsligt skulle börja kalla vårt hus för ”Postdirektörsvillan” eller ”Postsparbankschefshuset” eller något sådant … och ”Postmästarhuset” uppfattade vi ändå som inarbetat. Så vi fortsatte använda benämningen i olika sammanhang. Men vi avstod från att beställa en namnskylt (vilket är lite tråkigt, för vi älskar när hus har namn!).

I somras, närmare bestämt i juli 2023, träffade vi Inger Holmér i hennes hem i Småland. Hon är dotter till Elin Eriksson, en kvinna från Sorunda som från 1930-talet jobbade som husa hos familjen Enger och senare var hushållerska här i huset i flera decennier. Inger växte själv upp på Yrkesvägen här i Stuvsta, där familjen Gustafsson bodde sedan Elin gift sig med Erik Gustafsson, och följde ofta sin mamma till jobbet.
”Hannes skulle rotera i sin grav, om han visste att det kallas ’Postmästarhuset’!” sade Inger – som har otroligt många personliga minnen från huset och dess invånare – mycket bestämt.
Det vill vi ju verkligen inte att han ska behöva göra …! Och inte Gunhild heller. (Vi besökte för övrigt parets gravsten på Solna kyrkogård 2018, men det var i sista minuten för året därpå var den borttagen.)
Så nu har vi slutat använda den termen helt och hållet. Vårt hus har med andra ord inget särskilt namn, även om det såklart är naturligt om andra här i Stuvsta fortsätter kalla det ”Postmästarhuset”.

Om någon Stuvstabo eller kanske någon anhörig till familjerna Enger/Erlandsson eller Eriksson/Gustafsson eller någon annan som läser detta har kompletterande information får ni naturligtvis gärna kontakta mig (gunilla@kinn.se)!

av Gunilla Kinn Blom

P S 1 Talar man om ”ett postmästarhus” i största allmänhet, vilket jag sett i något journalistmanus, låter det kanske också som om det var en tjänstebostad, och det var det ju inte – utan en högst privat villa.

P S 2 ”Engerska villan” vore kanske en möjlighet, men ändå lite självsvåldigt (särskilt som paret Enger tydligen gärna höll en låg profil).
Johannes bror Yngve hamnade för övrigt i Åmål, där han så småningom blev ägare till ett hus som kallas ”Engersgården”: https://www.amal.se/fakta-om-amal/berattelsen-om-amal/gamla-staden/engersgarden
Mäklaren Adam Smith på Historiska Hem, som är snudd på specialiserad på att sälja objekt ritade av Victor Bodin, åtminstone i Enskede, har föreslagit ”Engersro” som namn på vårt hus. Det är oerhört vackert och ett riktigt bra förslag! Men, återigen lite självsvåldigt ..?!

P S 3 När jag studerade på arkitektlinjen vid KTH 1992/93 hade vi förstaårselever som projekt att rita en villa, på Lidingö. Den villan skulle heta ”Villa Bodin”, eftersom vår tänkta beställare var en av lärarna på kursen, Anders Bodin (om jag minns rätt, mina gamla kurskamrater eller lärare får gärna rätta mig om jag har fel!). Mitt projekt blev en tegelvilla med svängda murar; någonstans här i pappershögarna finns ritningarna kvar …

Jag kom nyligen att tänka på detta gamla elevprojekt, sedan jag först tänkt att det vore en fin hyllning till den idag tämligen okände Victor Bodin att låta en av hans skapelser – vårt hus – bära hans namn. Nu är det förvisso så att villor brukar få namn av sina beställare och boende, inte av sina arkitekter … och ”Villa Bodin” är alltså redan tingat i min personliga historia.

P S 4 ”Villa Gunhild” är en annan variant jag är förtjust i, men Gunhild Enger var – enligt ovan nämnda Inger Holmér – en ytterst diskret och smakfull person, som aldrig skulle ha velat skylta så med sitt namn offentligt. Så det ska jag inte införa, så här i efterhand, annat än kanske högst inofficiellt i mina tankar … 🙂

Vad som är viktigt på julbordet (enligt Edward)

20 december, 2023 by Advent, Lucia och jul Arkiv och historia Delikatesser Edwards egna artiklar Fester Huvudmeny Kulturhistoria

Hur kommer det sig att maträtter som dopp i grytan, grisfötter, ål, brunkål, struvor och klenäter aldrig tycks försvinna, trots att de oftast bara äts en gång om året? Edward Blom har svaret.

(Denna text publicerades ursprungligen av Svenska Dagbladets kulturredaktion Under strecket, den 2 december 2023.)

Den vanligaste frågan journalister ställer till mig så här års är vilken som är den mest omistliga rätten på julbordet. Antingen för mig personligen, eller ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Men i båda fallen blir frågan fel. Det finns inte en sådan rätt. Det viktigaste är mångfalden och minnesritualen.

Det ligger djupt i den mänskliga kulturen att man behöver minst ett tillfälle om året när allting skiljer sig från vardagen. I nästan alla kulturer finns därför vanan att, hur knapert man än har det, lägga undan lite varje dag till den årliga festen – den som ger en något att längta till och något att minnas. Den svenska julen innebar ett sådant paradisiskt undantagstillstånd, markerat av halm på golvet, färggranna bonader på väggarna och brinnande ljus som lyste upp stugan (i stället för bara öppna spisen och små lysstickor), då ingen behövde arbeta – och det fanns mat och dryck i överflöd.

Det historiska allmogejulbordet var inte identiskt över hela landet, i varje gård eller ens för varje år. Det enda som alltid förknippats med ordet ”jul”, sedan det uppkom, är inte en rätt utan en dryck: vikingarnas förkristna julfirande var en ceremoni där gudar och avlidna firades med rituella skålar i öl. Det liturgiska skålandet, att ”dricka jul”, fortsatte sedan att spela en betydande roll långt efter att seden kristnats.

Julölen var vanligtvis en maltrikare festölsversion av det öl man bryggde till vardags och var därför betydligt starkare och fylligare – så att ”fragga [skummet] står som en hatt”. Alltid överjäst; mörkt om man hade hårt vatten, ljusare om man hade mjukt. När vi närmar oss 1800-talet hade dock vissa specialrecept för julöl utvecklats, som sätt att färga ljust öl mörkare.

Julmaten var ursprungligen all festmat som fanns att tillgå och man hade oftast samlat på sig många olika saker, men en relativt liten mängd av varje.

Då allmogen historiskt levde nästan enkom på spannmål var gröt och bröd ofrånkomligt i de flesta hushåll. För att skilja julgröten från vardagsgröt kokades den inte på vatten, utan på de skvättar mjölk som gick att klämma ut ur korna trots att det var vinter. Från 1700-talet fick alltfler möjlighet att unna sig importerade risgryn i gröten till jul och midsommar, något som de burgna kunnat göra sedan medeltiden. Nisse, hustomten eller gårdsvätten, skulle ha sin portion och inte heller i den fick smörklicken saknas. Länge ska seden att skänka mat till gårdstomten, som antagligen går tillbaka till forntida offerritualer, ha förknippats med nyår.

Vanligtvis eldade man bara upp bakugnen två gånger per år, så allt bröd var stenhårt och fick ätas uppblött, men till jul skulle det vara färskt och mjukt. Alla i hushållet fick varsin pyramidformad brödhög, med ett stort vardagsbröd i botten och sedan allt mindre och finare brödsorter högre upp. Det översta brödet kunde till och med ha bakats på siktat vetemjöl, sötats med vört och kanske kryddats med kummin. Socknens fattiga fick stora, enkla bröd som julgåva; någon man ville ställa in sig hos fick ett litet finbröd. Bröden formades till solkors, spiraler och olika djurformer, som vi i dag gör med saffransbröden – de allra äldsta formerna antagligen med historia ända tillbaka till förkristen tid. Barnen fick bröd formade till grisar eller hundar. Viktigast var såkakan, det stora skådebrödet som alltid skulle ligga i julbordet mitt.

Ägde man kor skulle årets största ost sparas till jul, ibland lagrad från fjolsommarn. Ofta hade den legat under kärvarna som en påminnelse om att all säd måste ha tröskats färdigt innan julfriden. Nästan allt smör man kärnade såldes. En stor del gick på export. Det var ett av de få sätt en enkel bonde kunde få in kontanter som behövdes till salt och enstaka andra köpevaror. Till vardags använde man bara ister som fett, men till jul smör. En välbeställd bondgård hade även en hög julsmör som inte fick röras, ståtligt stående på en svarvad smörstake.

Sovlet på julbordet varierade. Vanligast var (sedan årtusenden) fläskköttet, då grisen var den effektivaste köttproducenten i jordbruksområden. Den bidrog till ytterligare variation. Hade man slaktat en gris så fanns det också ett huvud, fyra grisfötter och lika många lägg, en knorr, en hals, ett stort revbensspjäll, ett antal mindre fläskstekar, ett visst antal kotletter och så mycket blod, lever och tarmar för att få till en viss mängd palt, pastej och korvar av olika storlek och smak. Skinkan åt allmogen aldrig till jul förrän runt sekelskiftet 1900, då det är den styckningsdetalj som håller att lagras längst (tänk parmaskinka) och således sparades till sämre tider enligt förrådshushållningens principer. Om man inte i stället sålde den till någon närliggande herrgård där den åts som stek.

Under århundradenas gång minskade tillgången på kött, i takt med att befolkningen blev större. Det blev inte bättre av att reformationen avskaffade det katolska köttförbudet (abstinensen) som rått nästan hälften av årets dagar. Nu kunde samhällets välbemedlade äta kött dagligdags, och det blev mindre över till allmogen. Jaktreglerna inskränktes och från 1647 förbjöds vanligt folk även att jaga småvilt på egen mark. Som magrast var det kring år sekelskiftet 1700, då hela 90 procent av allmogens näringsintag bestod av spannmål.

Det är ur detta faktum vi ska förstå att grisen i Sverige blivit en julsymbol som broderats på bonader, pryder julkort och ger form åt pepparkakor och marsipankonfekt. De allra flesta fick fordom kanske bara äta sig mätta på kött en enda gång under året: julen blev inte bara Frälsarens födelses fest, utan även Den stora grisfesten.

Men långt ifrån alla åt gris. Man tog vad man hade: i fäbodkulturen dominerade hård-, färsk- och mesostar tillsammans med kokkött, korvar och syltor från kor man slaktat av inför vintern. Utmed kusterna dominerade fisken. I Skåne följde man den alleuropeiska vanan att äta julgås. (En sed engelsmännen uppehöll till andra världskriget då de fick amerikanska kalkoner som nödhjälp.) Julgås, julgädda, salt oxbringa eller rökt fårfiol var således nästan lika vanliga som nummer 1 på bordet även sedan julskinkan gjort entré.

Tre julrätter var så viktiga under julfirandet att de mot slutet av 1800-talet skulle komma att få något av en särställning, även i stadsmiljö där man inte hade samma mångfald av olika livsmedel som på landet: gröten, lutfisken och doppet.

Till gröten var varje närvarande tvungen att rimma. I bondemiljö tilläts drängar och pigor vanligtvis smäda husbonden i dessa rim, utan att riskera bestraffning. En säkerhetsventilsritual som har motsvarigheter i andra kulturer, till exempel den japanska körsbärsblomningspicknicken där anställda tillåts driva med chefen.

Att gröten skulle göras på mjölk och vitast möjliga gryn var inte bara för att det var gott, utan även ett arv från medeltiden när man förordade vit mat på julaftonen. Under katolsk tid varade julfastans köttförbud till och med julafton, så då åt man det lyxigaste man hade som inte var kött: lutfisk. En dyr köpevara (ursprungligen tillverkad av skråanslutna ”fiskblötare”) och som med sin geléiga konsistens var en välsignelse för tidens många tandlösa.

Seden i Sverige att börja fira jul en dag för tidigt beror på att alla kristna helgdagar inleds kvällen innan, efter att den sista tidegärden sjungits. Man lade sig visserligen tidigt förr, men gick gärna upp en stund mitt i natten – och då kunde man ju provsmaka julkorven. Ännu i början av 1900-talet intogs julaftonens viktigaste mål sent på kvällen, vilket kan vara en reminiscens av detta.

Fast åtminstone från början av 1800-talet hade doppet redan hunnit bli vanligt att inta mitt på julaftonsdagen. Man kokade olika sorters fläskkött och vissa korvar i en stor gryta; doppade sedan bröd i detta näringsrika spad. Alla, inklusive tjänstefolk och barn, doppade i samma gryta, vilket gav en nästan rituell prägel åt det hela.

Då brödet, som nämnt, var stenhårt åts det dagligdags uppblött. Att denna urgamla sed ännu lever kvar till jul i många familjer är ett tecken på julätandets inslag av minnesritual. Inom liturgiforskningen talar man om Baumstarks princip, som innebär att de viktigaste mässorna under kyrkoåret också behållit de äldsta liturgiska bruken – varför dessa kan användas närmast arkeologiskt för att spåra hur det mässfirandet såg ut under urkyrklig tid. På samma sätt kan julbordet med sina i övrigt nästan utdöda rätter som dopp i grytan, lutfisk, gås, grisfötter, risgrynsgröt, rull- och pressylta, ål, sillsallad, brunkål, Edamerost, torkade dadlar, struvor och klenäter utgöra en provkarta över olika perioders nordiska matbruk.

Det är nästan som om man ville att förfäderna skulle få en chans att smaka på sina gamla favoriträtter. Och faktum är att ännu på 1800-talet stod all julmat framme under julnatten för att förfäderna (eller änglarna) skulle komma ner och äta av den. Alla julveckorna fick skådematen stå kvar. Efteråt ansågs dessa ha dragit till sig av julens magi och änglaölet kunde användas för att vattna gårdsträdet, såkakan begravas vid den första plöjningen för bättre skörd och julsmöret nyttjas som universalmedicin hela året.

Hos förmögna borgare och andra ståndspersoner såg julmaten annorlunda ut än hos allmogen: lyxmat som stekar och skaldjur med importerade kryddor, viner, punsch och konfekt. Under 1800-talet skulle de folkliga och de förnäma traditionerna komma att korsbefruktas. När svenskarna lämnade landsbygden blev omfattningen på julmaten först mindre – men sedan tog mångfalden åter mark när många rätter som egentligen tillhörde restaurangernas smörgåsbord kom att bli julmat.

Mitt svar på journalisternas fråga är alltså att det inte är en viss rätt som utgör kvintessensen av julbordet, utan mångfalden och minnesritualen. På vårt julbord hemma står alla tidigare nämnda rätter, samt julsmör, såkaka och änglaöl. Bibeln ligger på skänken bredvid för uppläsning av julevangeliet. Dopp i grytan intas mitt på dagen i köket. Nisse får naturligtvis sin gröt – och det starka julölet skummar i stora tomteprydda ölstop, ända fram till Tjugondedagen.

Edward Blom

Gastronom och kulturhistoriker

Poddepisod 129. Rödbetsmartini och annan ukrainsk mat och dryck (när det lackar)

16 november, 2023 by Advent, Lucia och jul Alkoholpolitik av Gunilla Kinn Delikatesser Edward Bloms glögg Fester Huvudmeny Kulturhistoria Mat och dryck Podden Edward Bloms smörgåsbord Politik Restauranger Traditioner Ukraina

Lyssna på senaste ”Edward Bloms smörgåsbord” här:
https://play.acast.com/s/edwardblom/129-rodbetsmartini-och-annan-ukrainsk-mat-och-dryck-nar-det-


Edward och Mats är tillbaka i sin poddkanal, med nya berättelser och insikter om godsaker och kulturhistoria. Mats är som vanligt värst, och kan den gång berätta att han deltagit i en slags ”Laver Cup”, fast med vinflaskor istället för tennisracketar. 

Detta för samtalet osökt vidare till poddparets åsikter om Socialstyrelsens skärpta rekommendationer för alkoholbruk, liksom en redogörelse för Edwards alltmer eskalerande turer med sin mobiltelefon.

Dagens stora tema är ukrainsk mat och dryck, och med hjälp av bland annat kokboken ”Cmak; vårt ukrainska kök” berättar de tu om Ukrainas kulinariska traditioner, allt från borsjtj och bröd via syrad grädde, kvass, fläsk och Kievkyckling och Vorschmack. Mats redogör för landets vinproduktionshistoria och Edward smuttar på en rödbetsmartini – blandad av Gunilla, se bilderna ovan! – medan han förklarar varför det blir galet att säga ”dumplings” när man menar klimp, degknyten eller kokta piroger. Båda drömmer de om att en vacker och fredlig dag kunna fara till Kiev för att njuta av allt detta på plats.

En glad lyssnare får veta vad det är för skillnad mellan köttbullar, färsbiffar och järpar – och dessutom vankas många råd om vad man redan nu bör förbereda inför advent och jul. Det är exempelvis hög eller mycket hög tid att ysta ostar och göra korv!

Allan Hedbergs mumma (Edward Bloms favoritmumma)

16 december, 2020 by Huvudmeny

Detta recept på julmumma är ett av Edward Bloms mest efterfrågade. I december 2014 hade Edward och Bengt Frithiofsson rentav ett mumma-battle i TV4 Nyhetsmorgon! Det kan du se här: https://www.youtube.com/watch?v=_QdnUKiqo7k
På begäran talar Edward om mumman i Episod 101 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” (17 december 2020) och där utlovas även receptet.
Det var med i vår första kokbok, ”Allting gott och alldeles för mycket”, och här nedan finns dels sidorna 32 och 33 ur den för nedladdning som PDF, dels en bild av själva receptet. Väl bekomme!

Allting-gott-och-alldeles-för-mycket-JULMUMMALadda ner

Poddepisod 100: ”Jubileumsnostalgi – podden fyller 100 episoder!”

11 december, 2020 by Advent, Lucia och jul Alkoholpolitik av Gunilla Kinn Delikatesser Fester Huvudmeny Kulturhistoria Mat och dryck Mina tv- och radioprogram Öl Podden Edward Bloms smörgåsbord Presenttips Restauranger Traditioner TV och radio Tyskland Vin

Lyssna här: https://play.acast.com/s/edwardblom/100.jubileumsnostalgi-poddenfyller100episoder-

Presentationstext:
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det en bemärkelsedag för podden! Gastronomerna Edward Blom och Mats Ryd firar att ”Edward Bloms smörgåsbord” fyller 100 episoder med varsitt glas champagne. De slår fast att champagne är betydligt bättre än blodiglar, särskilt gäller detta diabetiker.

Denna jubileumspodd innehåller en finfin dos av kulturhistoria, njutningsexcesser och lyssnarfrågor, precis som vanligt – men framför allt är den uppbyggd på tio typiska klipp från poddens tre år långa historia. 

Här får ni återuppleva oförglömliga anekdoter och utläggningar, som när Mats berättar om Toast Skagen-, ostron- och vinexcesser, och när Edward utgjuter sig över att han av varumärkestalibaner förväntas säga Västerbottensost – och givetvis dyker älghjärnan upp! Mats upprepar poddens allra första lyssnarfråga till Edward, som spår att det som den handlar om – nämligen knypplade mellanlägg – blir Årets julklapp 2021.

Förutom själva ljudklippen bjuds lyssnarna på ”bakom scenen”-anekdoter och på poddmakarnas resonemang kring vad som hänt under poddens tid som livsnjutarnas klart lysande stjärna på mediehimlen. ”Mötet mellan oss är skapandet av podden”, slår Mats fast, och Edward förklarar att podden är en form av mukbang som han ägnade sig åt på TV redan under millenniets första decennium.

Edward berättar även vilken divig primadonna han kan förvandlas till inför ett uppträdande, och Mats avslöjar att han drömmer om att återfödas som drag-queen. De tu återkallar angenäma (glögg och champagne) och inte fullt så angenäma (havremjölk med rapsolja som växer i munnen) minnen av dryckesprovningar, och spekulerar kring varför det inte är lika coolt att vara stjärngosse som det var 1896. Edward berättar om stjärngossarnas och Luciatågens kulturhistoria, och om deras ursprung med ungdomliga skådespel i olika gårdar.

Så drömmer Edward om att åter få en egen TV-serie, men har åtminstone fått en ny och kanske lite oväntad karriär som statist i en hårdrocksvideo. Han berättar om vad han heter på tyska, och talar om den atomism som julfirandet håller på att utvecklas till samt utvecklar begreppet ”julmånad” från förra episodens diskussion (och slår fast att ett ”julkvartal” borde vara från december till februari och ingenting annat).

Apropå Lucia kommer Mats in på spansk och persisk saffran, saffransförgiftning, saffranssprit och fiskgrytor, och av bara farten även på chili och Aleppopeppar (!). Edward spår än en gång starkvinernas renässans (kanske kan det hamna på en framtida bingobricka?) och får ge julklappstips ur sin egen fatabur.

P S Här är champagnen som Edward respektive Mats drack under sändningen, för er som brukar undra över namn och stavning (artikelnumret syftar på Systembolagets dito):

2739  Vve Fourny & Fils, Blanc de Blancs Brut Premier Cru

75308  Laurent-Perrier, Millésimé Brut

Här är de prisvärda champagnesorterna som Mats tipsade om senare:

7553 Palmer, Blanc de Blancs

7686 André Clouet, Grande Réserve

7602 Louis Roederer, Brut Premier

… och här är stjärngossarna utanför Blekingestugan på Skansen:
https://digitaltmuseum.org/011013835779/stjarngossar-utanfor-blekingestugan-skansen/media?slide=0

Poddepisod 99: ”Adventsbingo med ungtuppar”

3 december, 2020 by Huvudmeny

Här finns senaste episoden av podden: https://play.acast.com/s/edwardblom/99.adventsbingomedungtuppar Lyssna genast!

Och här kan ni läsa mer om dess innehåll:

Bästa sättet att bota dödsångest är möjligen en … bingobricka, i alla fall om en sådan får en att lyssna till ännu ett härligt poddavsnitt – med den ena associationen än mer halsbrytande än den andra.

Edward Blom och Mats Ryd tvistar om inkubationstiden för Covid-19 bör sättas till 5–7 dagar eller till 14, och om man bör tala om chanser eller risker i sammanhanget – men enas om att de två lyssnare som konstruerat en särskild bingobricka för denna podd (www.edwardblom.se/2020/11/26/bingobricka-till-podden) är genier.

Av någon anledning kommer samtalet in på ölslattar, och därifrån via så kallade ”sluts” till en textanalys av den klassiska jullåten ”Fairytale of New York”. Medan Edward har druckit just ölslattar har Mats ägnat sig åt ”alldeles för bra viner” (och kaviar). 

Förutom att Edward blir avundsjuk på det berättar han om hur hemskt det är att gå på glöggmingel och andra tillställningar när där enbart serveras sötade drycker, och om hur Gunilla alltid plockar för dyra viner ur vinkylen (när han själv inte är hemma). Det visar sig dock att han har fått en ostkalender, så det är kanske inte så synd om honom som han tror?!

Därefter handlar det om ett av Edwards absolut käraste käpphästämnen – nämligen om att svenska folket måste lära sig skilja på att fira advent och att fira jul. Han och Mats går igenom alla saker det är dags att förbereda redan nu under adventsperioden och inför julen, såsom att baka fruktkaka, göra pepparkaksdeg och beställa julöl, glögg och andra drycker.

Därefter går samtalet över till … ungtuppar! Edward tipsar en lyssnare om hur man lagar ”berusad tupp” och Mats tipsar om ”Chicken Marbella” ur Silver Palate Cookbook och andra rätter som borde fungera med ungtuppskött. Edward tipsar dessutom Mats om hur denne borde göra mer och bättre reklam för Edwards glas och andra produkter.

Avslutningsvis minns de båda gastronomerna hur Jacob Dahlin i och med ”Jacobs stege” återinförde flärden i den svenska offentligheten, och Edward talar om sina brustna poesidrömmar och om poem från en olycklig tid då hans verk kunde få titlar som ”Requiem över mig själv” (vilket såklart får Mats att explodera av fniss).

P S Här är dryckerna det tipsades om att förhandsbeställa om: 

Moscatel de Setúbal: https://www.systembolaget.se/produkt/vin/moscatel-de-setubal-7613901

Tawny Port (portvin) t ex Mats favorit: https://www.systembolaget.se/produkt/vin/quinta-das-carvalhas-8010901

Edward Bloms starkvinsglögg: https://www.systembolaget.se/produkt/vin/edward-bloms-glogg-7216701

Skicka gärna frågor om etikett, kulturhistoria, mat och dryck eller något annat till: podden@edwardblom.se

Edward Bloms stora jul- och vinterölsprovning 2020

29 november, 2020 by Alkoholpolitik Allting gott och alldeles för mycket av Gunilla Kinn Bilder på Edward Delikatesser Huvudmeny Knäppa grejer Kulturhistoria Mat och dryck Öl Presenttips Traditioner Tyskland

Vi delade ut guld, silver och brons i tre huvudkategorier:

”Mest prisvärd/Köp en back”, ”Bästa öl till julmaten” och ”Bästa öl under granen”.

Dessutom blev det denna gång två hedersomnämnanden och ett specialpris för snyggaste förpackning.

Läs mer om provningen och om de 96 jul- och vinteröl som ingick i den nedan!

Kategorin ”Mest prisvärd/Köp en back”

Guld:     Carnegie Porter, Carlsberg (Sverige)

Silver:     Sleepy Bulldog, Gotlands bryggeri (Sverige)

Brons:     Mysingen midvinterbrygd, Nynäshamns ångbryggeri (Sverige)


Kategorin ”Bästa öl till julmaten”

Guld:     Chimay blå, Pères trappistes (Belgien) och N’Ice Chouffe, Duvel Moortgat (Belgien)

Silver:    Lusse Lelle, Brekeriet (Sverige)

Brons:    Hibernation Ale, Great Divide Brewing Co (USA)

Kategorin ”Bästa öl under granen”

Guld:     Saffron Imperial Stout, Dugges (Sverige)

Silver:    Pettersson Porter, PangPang Brewery (Sverige)

Brons:    Valsviken vinterporter, Nynäshamns Ångbryggeri (Sverige)

Hedersomnämnande 1: Slope, Brekeriet/Remmarslöv gårdsbryggeri (Sverige)

Hedersomnämnande 2: Finns bryggeri (Sverige)

Snyggaste förpackning: Goder Aftonstout, Vega (Sverige)

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

I år bestämde jag mig för att äntligen prova alla svenska och till Sverige importerade jul- och vinteröl klass III, i en enda provning (dock uppdelad på tre inspelningsdagar). Eller åtminstone så många jag kunde få tag på. Det blev 96 sorter!

Provningen filmades, och finns att beskåda i tolv avsnitt på min YouTube-kanal: www.youtube.com/edwardblom (se nedan för länkar till vart och ett av inslagen).

Urvalsprincipen var att ölsorterna som ingår i provningen måste vara profilerade som jul- eller vinteröl. Jag inledde med dem som inte har alltför kraftig smak (lager och mörk lager), gick vidare till suröl, sedan ale och därefter IPO:r. Andra provningsdagen tog jag starkare ale, belgiska klosteröl och liknande, sedan porter och stout (vanlig och imperial). 

Jag har försökt gå grundligt till väga. Många av ölsorterna har provats fler gånger än vad som syns i filmerna. I de fall jag exempelvis varit tveksam om en bedömning har jag provat om ölen och jämfört den med liknande, särskilt inför urvalet till finalerna.

Av de 96 ölen valde jag ut 18 som gick till final. Av de 18 valde jag ut de mest prisvärda ölen, de som passar bäst till julmaten och de som passar bäst ”under granen”, det vill säga att sitta och smutta på intill julgranen (eller kanske att ge bort som julklapp till finsmakaren). Dessutom gav jag två hedersomnämnanden, till ett öl respektive ett bryggeri som inte riktigt passade in i dessa kategorier men som jag ändå ville belöna. Se listan ovan (och se filmklippen för närmare motivering)! Vi har dessutom markerat ytterligare några ölsorter som var mycket bra och nära att gå till final – i tabellen som bifogas detta inlägg finns omkring 35 ölsorter i fetstil, som samtliga kan rekommenderas.

Som assistent under provningen hade jag min hustru, Gunilla Kinn Blom – som förutom att hjälpa mig med logistiken kring ölprovningen och filmningarna fungerade som medbedömare under extraprövningarna, samt utsåg de snyggaste förpackningarna. 

Ölen kommer såväl från små mikro- och hantverksbryggerier som från stora industribryggerier, och både svenska och utländska bryggerier (Norge, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Belgien, Tjeckien och USA) finns representerade. Naturligtvis finns det många bryggerier med utmärkta julölssorter som inte råkade komma med denna gång.

Jag är själv av gammal bryggarsläkt (farmors morfars morbror Franz Adam Bechmann bryggde den första underjästa ölen i Sverige), startade min första ölprovarklubb (”Bibendum”) redan i gymnasiet 1988, arbetade med svensk bryggerihistoria på Centrum för Näringslivshistoria och har lett ölprovningar som en del av mitt företag i knappt 15 år. Jag har suttit med många gånger som en av domarna i Sveriges främsta öltävling: Stockholm Beer & Whisky.

Det är respektive öls kvaliteter som stått i centrum för min provning. Jag har inte tagit hänsyn till hur svårt eller lätt det är att hitta produkterna på Systembolaget. Mikrobryggerierna tillverkar öl i små kvantiteter, vilket innebär att de snabbt kan ta slut. Många av dem måste förhandsbeställas, och även om de kan finnas på Systembolagshyllorna är det i flera fall bara lokalt. Se filmerna på YouTube för mer information om vad jag tyckte om respektive öl.

Jag hoppas att jag med denna provning kan få fler att upptäcka andra ölmärken, ölsorter, brygder och bryggerier än de allra mest lättillgängliga. Glöm inte att beställa i god tid före jul. Skål!

Edward Blom

P S Den 9 januari 2021 lät vi även våra tre barn göra en julmustprovning mest på skoj (och helt utan diplom). Den kan ni se här: https://www.youtube.com/watch?v=ifyVoEC02oc

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Här finns en uppdaterad tabell med samtliga provade sorter:

Edwards-jul-och-vinterolsprovning-2020-PROTOKOLL-Uppdaterad-version-10-december-2020-Blad11-1Ladda ner

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Inspelningsdag 1

Del 1: https://www.youtube.com/watch?v=JdbhuKAgAYc

Del 2: https://www.youtube.com/watch?v=BHYESA14cSc

Del 3: https://www.youtube.com/watch?v=hd_wvhp6tTc

Del 4: https://www.youtube.com/watch?v=35tnX3Nqiyw

Del 5: https://www.youtube.com/watch?v=Rqg5YwQBn2w

Inspelningsdag 2

Del 6: https://www.youtube.com/watch?v=LksgSnNQ8sQ

Del 7: https://www.youtube.com/watch?v=DGTgFVqRRWE&t=784s

Del 8: https://www.youtube.com/watch?v=R6hNv6eMuaI

Del 9: https://www.youtube.com/watch?v=7CPJSuoHqXA&t=1s

Inspelningsdag 3 – finalen
Del 10: https://www.youtube.com/watch?v=Zko9hzarUyg

Del 11: https://www.youtube.com/watch?v=6XVRKBoKmu0&t=133s

Del 12: https://www.youtube.com/watch?v=0moiLp5NX0g&t=9s

Ladda ner

Camembertsoppa, en 80-talsklassiker

18 november, 2020 by Huvudmeny

I episod 96 av podden ”Edward Bloms smörgåsbord” talar Edward och Mats om olika recept med svamp, apropå en lyssnare som vill fira sin 33-årsdag med svamprätter. Så här löd lyssnarens brev:

Hej!
Jag fyller 33 år om ett tag, och tänkte mig ett firande med hobbit-tema, eftersom det i Fylke är myndighetsåldern, och det ger mig en ursäkt att fira stort även om det är ett ojämnt år. Hober är ju, som alla vet, barnsligt förtjusta i svamp. Därför är jag på jakt efter läckra och roliga svamprecept. Kan ni tipsa om era svampfavoriter?

Tack för podden. Dess optimistiska och livsnjutande upplägg är i sanning ett ljus i pandemins mörker.

Vänligen
Elias

Vilka svamprätter de föreslog får ni höra i slutet av podden (länk ovan)! Här nedan är det recept på camembertsoppa som Edward berättar om. Enligt honom är det en av mina gamla paradrätter som jag lagat ofta, men så är det inte riktigt.

Såvitt jag vet har jag bara gjort den vid ett par tillfällen, och det var bra längesedan sist. Det tillfälle jag minns är när det var förrätt på en nyårsmiddag med tre rätter som alla började på c, när 1989 blev 1990. Vi var fyra stycken som ordnade en rejäl fest i Solna, där vi serverade:
• camembertsoppa

• ciderkyckling

• chokladmousse

Soppan kom från en broschyr som Arla gav ut 1989. Häftet hette ”Soupe Cuisine”, och syftet var förstås att få svenska folket att laga soppa oftare (och därmed använda mer mjölk och grädde).
En vänlig dam på Arlas kundtjänst hittade recepthäftet i gömmorna, och skickade en svartvit kopia som härmed delges er alla. Prova gärna soppan, den är väldigt god (jag känner smaken av den bara jag skriver detta)!

Gunilla Kinn Blom

Edward Blom på bokmässan i Göteborg 2019

23 september, 2019 by Allting gott och alldeles för mycket Edwards egna artiklar Huvudmeny Kokkonst för livsnjutare Presenttips TV och radio

Boken ”I full blom” handlar om allt som Edward vill berätta om, smått som stort: om att bli far, om rakning, om njutningsmedel av olika slag, om att vara en ung stofil, om dödsskräck och om allehanda anekdoter ur hans händelserika liv. (Nej, den är inte mer än bitvis särskilt ”gladlynt”, även om Andres Lokko fått för sig det i denna ehum … satiriska text.)

Hör Edward berätta mer på Bokmässan i Göteborg denna vecka! Nedan finns programmet, som vi uppdaterar vartefter. Boken finns från och med denna vecka i allehanda boklådor.

Torsdagen den 26 september

17.00–17.45 B08:40 Edward är en av flera paneldeltagare i ”Fråga Kulturradion”, om mat och måltidskultur, under ledning av Karsten Thurfjell. Läs mer här: https://bokmassan.se/programs/fraga-kulturradion-mat-och-maltidskultur

OBS! Programmet kommer senare att sändas i Sveriges Radio P1, antingen den 18 oktober eller 1 november

 

Fredagen den 27 september
• 15.30-16.00  B02:02  Signering i Bonnierförlagens monter.
• [TID OCH PLATS SÄTTS UT HÄR INOM KORT] Vår egen signering, någonstans inom mässområdet eller Gothia Towers!  Ingen bokförsäljning, utan vi signerar böcker ni fått skaffa på andra håll. (Möjligen tar vi med några exemplar av  vår bebis- och barnmatsbok ”Mums för matgladisar och minigourmeter”; pris 200:-/styck.)
• 18.00-18.20 F01:64   Café Skrivas scen; våning 2 i F-hallen. ”Att använda sig av det personliga”. Samtal (med Ebba Östberg, förlagschef). Bokförsäljning och signering efteråt.

 

Lördagen den 28 september
• 11.00-11.20 Food court scenen, vid Mat-& livstilsscenen.  Intervju, med efterföljande bokförsäljning och signering.
• 12.30-12.45   B02:02  Intervju på Bonnierförlagens Monterscen Astrakan. Bokförsäljning och signering efteråt.
• 14.40-15.00 F01:39 Gunilla Brodrej från Expressens kulturredaktion intervjuar Edward. Bokförsäljning och signering efteråt.
• 16.00-16.20  Seminarielokal J2 Edward på scenen! Bokförsäljning och signering efteråt.
• 17.20-17.40  Biblioteks- & berättarscenen. Framträdande, med efterföljande bokförsäljning och signering.