Allting gott och alldeles för mycket
För en vecka sedan inföll Lidnerdagen, som alltid firas stort! Har inte hunnit skriva någon rapport i år, men se blänkaren på min fästmö Gunillas blogg samt mitt blogginlägg från förra årets firande.
Kan tillägga apropå förra årets inlägg att även 1996:orna var slut nu, men vi kände oss väl tillfreds med en milleniumchampange från år 2000 som Lars införskaffat en magnumbutelj av.
Hela 934 besökare i går, helt klart rekord på nya sajten – verkligen roligt med så många ivriga läsare. Tycker nästan någon champagnefirma eller gåsleverproducent kunde börja annonsera på sidan och betala mig in natura om det fortsätter så här . Hör av Er!
Affären Hanna tycks ju ha nått sin upplösning i och med att herr kommunalrådet hört av sig från Thailand och gjort en halv pudel. Jag måste faktiskt erkänna att jag i går var helt övertygad om att bloggen hade kapats och att allt var ett skämt, (oerhört pinsamt tänkte jag med tanke på mina kraftiga utfall mot honom) men ibland överträffar verkligheten dikten: Stefan Hannas blogg var inte kapad, möjligen var hans hjärna kapad av allt för stora mängder brännande sol och mekong-whisky.
På en vitsigt formulerad blogg vid namn ”Fem minuter du aldrig få tillbaka” har Stefan Hanna fått den fina utmärkelsen ”Dagens tomte” – jag kan inte annat än gratulera. SvD:s ledare i dag handlade i stället om hur historien visar på att små partier måste skrapa botten av tunnan i jakt på kommunalråd … Fast vad det gäller Uppsala har det pr
oblemet även gällt stora partier genom åren: Trots att staden är Sveriges fjärde och att den har den skarpaste samlingen hjärnor i landet (tack vare universitetet), så har den politiska kvaliteten i Uppsalas fullmäktige ofta varit beklämmande låg.
Nu har Stefan Hanna gått igenom sin blogg och som jag förstår det tagit bort de formuleringar som upprört mig och andra, så nu är det roliga över för denna gång. Fast lite snurrig i mössan verkar han fortfarande, Läs t.ex. dagens inlägg! En sak är säker, jag kommer fortsätta följa hans blogg – åtminstone så länge han är kvar i Thailand. Någonting säger mig att den inte lär överleva många dagar efter att han kommit hem och mött partikamraterna.
Nu har fler börjat undra om Stefan Hannas blogg är kapad. UNT har lyckats få tag på honom från Thailand, men efter samtalet tycks frågetecknen bara än större. Uppenbart har han skrivit om fetma, bidragsfusk etc. – men om de sedan förvanskats är oklart. Har någon varit inne och förvrängt hans texter, eller minns han inte själv vad han skrivit i omtöcknat tillstånd? Han har själv inte tillgång till sin blogg och kan se efter, enligt samtalet. Läs UNT-texten här.
Jag läste några äldre inlägg på hans blogg som var välskrivna och hade vettigt innehåll, vilket tyder på att den senaste veckans texter är skrivna av någon annan. Som en mig närstående påpekade i ett mejl så tyder dock hans valfilmer, se exemplet nedan, på att han nog varit kapad redan under valrörelsen.
Dumheterna fortsätter att spruta ut från kommunalrådet i Uppsala, Stefan Hannas, blogg – samtidigt har ingen hört av honom på något annat vis än just genom bloggen. Inte ens Aftonbladet som först släppte nyheten offentligt.
Således börjar jag fundera på om det möjligen är någon som kapat bloggen medan herr Hanna själv befinner sig i någon djungel utan tillgång till dator och internet. De slarvigt skrivna texterna med idiotiska budskap tyder ju faktiskt på att det snarare är några högstadieungdomar som skojar.
Det vore ju förfärligt ifall jag och andra misskrediterar en person som inte alls står för dessa åsikter. Så måste det nog vara – eller också går han på knark i tropikerna.
Läser i Aftonbladet i dag om Centerpartiets kommunalråd i Uppsala, en Stefan Hanna. Denne har i ett utspel på sin blogg krävt att överviktiga och alkoholiserade skall tvångsbeskattas. Han skriver:
”En anna vag kan vara att de som valjer att inte varda sig sjalva for betala hogre skatt an de som gor det. Ar inte det senare rimligt med tanke pa att de senare utsatter det gemensamma systemet for mycket storre pafrestningar an en som ater och dricker normalt och som tranar regelbundet (fragetecken).” [Ni får ursäkta svårläsbarheten, men herr Hanna har synbarligen inte lärt sig hur man får å-, ä- och ö-tecken när man skriver från en utländsk dator.]
För det första andas hela hans inlägg självgodhet och förakt mot hela grupper av människor, vilket får mig att må illa.
För det andra innebär hans åsikter allmänt en så extrem anarkoliberalism attt herr Hanna således måste motsätta sig hela den moderna demokratin. (Det är Mussolini och inte Hedlund som tycks vara Hannas förebild!) Men varför, herr kommunalråd, bara överviktiga och alkoholister? Varför inte låta även handikappade, bergsklättrare, barn med medfödda hjärtfel, slalomåkare, invandrare eftersom de behöver hemspråksundervisning och folk som kör mycket bil och riskerar olyckor tvingas in i tvångsbeskattningen? – och vad gör man med de som inte betalar skatt överhuvudtaget, hur skall narkomaner, allvarligt sjuka och uteliggare kunna betala enligt Stefan Hannas världsbild?
För det tredje har Hanna även fel i sak. Överviktiga är inte dyrare än andra människor för staten. En kraftigt överviktig person dör kanske ett tiotal år tidigare i snitt än en hurtbulle. Förutom den enorma pensionskostnaden Hanna kommer kosta samhället dessa tio extraår är risken att han lever nog länge för att få cancer som skall botas för hundratusentals kronor. Och antagligen lär kommunalråd Hanna bli senil sina sista tio år, behöva duschas och matas med gröt och på annat sätt ligga samhället till last, medan skötsamma personer som jag redan vilar lugnt tre alnar under jorden.
Om vi skall gå vidare på just fallet Hanna (och det skall vi – för mitt huvudsakliga syfte med detta inlägg är idka kraftfullt personangrepp på denna mollusk), så är han faktiskt en fruktansvärt tärande individ. Förutom att han uppbär massa bidrag från staten för att genomföra sin mediokra politiska verksamhet så företräder han ett parti som alltid har omhuldat landsbygden. Vet han vad det kostar att dra el, vatten, telefon och bredband ut i obygden! Vet Hanna hur mycket miljön påfrestas av de enorma transporterna av mat och föremål ut till glesbygd och alla stora Volvobilar som måste åka framåtillbaka? Och sedan tvingas det allmänna stå och kalka sjöar och återställa våtmarker som kompensation.
Dessutom är politiker en riskgrupp. En aktiv politiker som likt Hanna kommer med ondskefulla utspel löper en mycket större risk att bli nedslagen på gatan – och vad kostar inte det skattebetalarna? Jag ser framför mig en drömbild av hur Hanna när han återvänder jagas genom Uppsalas små gränder av dussintalet korpulenta överliggare som daskar honom med salamikorvar, fårfioler och lufttorkade skinkor tills han, likt gamla tiders nyimmatrikulerade recentiorer ligger mörbultad och skakande på den anrika uppsaliensiska marken. Och då må ingen hjälpa detta avskum med fri omvårdnad, om man skall föjla Hannas egen linje.
Nä, nu skall jag ut och fira min mors födelsedag. Kommunalrådet Hanna har redan försenat mig en halvtimme. Usch och fy och må människan avgå!
önskar Edward alla sina bloggläsare
Nu blir det nog bloggfrid ett par dagar.
Har just skrivit ett blogginlägg på min jobblogg, gå gärna in där och läs!
Ev. har jag en debattartikel i dagens Aftonbladet, eller också så har den redan varit någon tidigare dag. Har sett på nätet att några har läst den, men länken till Aftonbladets artikelsida funkar inte. Återkommer när jag vet mer besked, men här kan ni se en bild på artikeln i alla fall.
De som följt mig över nätet sedan tidigare vet att jag under ett par år haft en blogg på TV8:s hemsida. Bakgrunden var att det behövdes marknadsföring av min person inför att serien ”Mellan skål och vägg med Edward Blom” skulle sändas. Åttans marknadsansvariga Anitha Flink tyckte hon kommit på en fantastisk idé när hon talat med kollegorna på Trean och kommit överens med dem om att jag skulle vara med i ett avsnitt av ”Du är vad Du äter” …
Jag protesterade naturligtvis hej vilt. För det första är min hälsa något fullständigt privat som inte angår svenska folket. För det andra hade jag aldrig sett ett program som var så förnedrande för de stackars deltagarna som detta; jag blev alldeles chockad när jag laddade ner några avsnitt på nätet. Som alla vet gäller nämligen ”hets mot folkgrupp” alla grupperingar av människor utom rökare, tyskar och överviktiga. Allt enligt devisen att det är bäst för dem själva att bli hånade och förnedrade för att de skall börja ta tag i sina problem. (Ja, kanske inte tyskarna förvisso.) Sanningen är att oavsett vilket problem man har, och om man kan göra något åt det eller inte, så blir man aldrig bättre på att ta tag i något för att man blir mobbad.
Jag hade aldrig ställt upp i detta hemska program ens om det inneburit raka spåret till att bli tv-stjärna, och nu var jag dessutom övertygad om att ett deltagande tvärtom skulle skada min kommande tv-debut något enormt. Men Anitha kunde inte släppa tanken på vilka höga tittarsiffror Du är vad du äter hade, och satte in hela övertalnings- artilleriet. Jag svarade med långa, elokventa brev som till slut pulveriserade hennes attacker och fick henne att ge upp försöken. Som den goda pr-kvinna hon är innehöll dock det sista brevet i ärendet konstaterandet. ”Men när du är så förbaskat bra på att skriva så får du för sjutton starta en blogg på som marknadsför programmet i alla fall.” Och så blev det …
I början var jag mycket flitig och skrev inlägg 2-3 gånger om dagen. Läsarna ökade i takt med att mina program sändes och snart hade jag flera tusen besökare i veckan. Men sedan började jag tappa takten, inläggen blev allt mer sporadiska. Ett om dagen, ett varannan dag, en hel vecka utan inlägg ibland. Och så när jag fann kärleken också blev det verklig katastrof, kunde gå flera veckor utan inlägg. Men de snälla läsarna tycks ändå ha fortsatt att följa mig i förvånansvärt stor omfattning.
Nu känns det dock som min koppling till Åttan är svag. Även om det var där jag debuterade i Finansnytt och därefter Fredag med Edward/DI-TV. Och det var där mina första riktiga serier ”Mellan skål och vägg med Edward Blom” och ”Edward Bloms gästabud” sändes, så är det nu länge sedan jag gjorde något för dem – även om de rolig nog fortsätter att sända mig i repis. I alla fall har tanken slagit mig att det vore bättre med ett eget litet hörn av internet där jag kan skriva om mina olika projekt oavsett kanal.
Mina goda vänner Kajsa och Matthieu Hartig hörde mig nämna detta, och till min 40-årsdag i höstas gav de mig en fantastisk present: Denna nya hemsida med både blogg och möjlighet till fasta texter och bilder. Stort, stort tack!
Liksom på min förra blogg är avsikten att blanda: restaurangbesök och matlagning, information om mina radio- och tv-framträdanden med massa personliga dagboksanteckningar och en och annan arg debattartikel. Ibland kommer jag nog att vara aktiv, men oftast få ni nog räkna med något inlägg då och då när jag känner för det. Hoppas att Ni kommer uppskatta den nya bloggen!
Edward Blom
Senaste kommentarerna