Subscribe

Archive | Knäppa grejer

Sommar, farligt vin och censur

27 juli, 2016 by Alkoholpolitik Edward-länkar Edwards egna artiklar Knäppa grejer Mat och dryck Mina tv- och radioprogram Politik TV och radio Vin

AV EDWARD BLOM

Eftersom det i flera medier förekommit ett antal felaktiga uppgifter kring min ”Sommar-affär” och jag blivit anklagad för att komma med falska anklagelser om censur, varit småaktigt kränkt, inte förstå redaktörens roll (exempelvis i dagens Dagens Nyheter) etc. känner jag mig nödgad att förtydliga det hela. Slutligen skulle jag även önska föra debatten in på dess kärnfråga: alkoholparagrafen i det statliga sändningstillståndet.

 

Jag motsätter mig inte redaktionella ingrepp
Alla texter behöver en utomstående som går igenom dem med friska ögon och stor rödpenna. Så skedde naturligtvis även med mitt Sommar-manus. Jag är inte så högmodig att jag tror att det var perfekt av sig självt. Min producent (vari det även ingår att vara manusredaktör) Karsten Thurfjell återsände det med många förslag på både kortningar och tillägg, och en del andra redigeringar, som jag naturligtvis tog till mig. Det blev några vändor fram och tillbaka, tills vi båda var nöjda.

 

Jag har inte felaktigt anklagat SR för censur
Manuset levererades först till producenten den 4 april och skickades i sin slutform till övriga redaktionen i maj. Programmet spelades in den 15 juni.

På eftermiddagen den 20 juli, mindre än ett dygn innan programmet ska sändas, har jag semester och befinner mig på en släktträff. Då ringer programchef Bibi Rödöö som är högsta ansvarig för Sommar-programmen och vill klippa bort en del saker i mitt program. Det handlar om enstaka ord och meningar för att ändra betydelsen. Anledningen, säger hon, är att programmet är för positivt till alkoholrus och därför strider mot Sveriges Radios sändningstillstånd.

Ännu medan vi pratar twittrar jag: ”Och nu dagen innan mitt Sommar ringde SR och ville censurera det inspelade programmet . Vi försöker hitta en kompromiss. #sommarip1 ”.

Nyhetsbyrån TT skrev sedan att Edward Blom ”anklagar” SR för censur. Jag såg det inte som ett anklagande, utan som en beskrivning av vad de ville göra. Att klippa bort enstaka ord här och där i ett färdigt program för att ändra andemeningen kan absolut beskrivas med ordet ”censur”. Slår man upp ”censur” i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) framgår att det inte alls är förbehållet diktaturers statscensur eller olaglig censur – ett exempel talar till och med om en festskriftskommitté som idkar censur på texterna. Även ickeofficiella ordböcker såsom Wikipedia förklarar ordet på ett liknande sätt.

Jag anklagade således inte Sveriges Radio för otillåten censur. Däremot var det språkligt helt adekvat att beskriva bortklippande av enstaka ord för att ändra andemeningen med verbet ”censurera”. Att ordet juridiskt har en snävare innebörd, liksom möjligen inom journalisters fackspråk, innebär inte att jag inte får använda det i en mer allmän bemärkelse. Det är således inte OK att beskylla mig för falska anklagelser, som gjorts i Dagens Nyheter och flera andra medier.

 

Misstänker kritik utifrån?
Personligen tror jag faktiskt inte att programchefen hade varit så sent ute att hon lyssnade på mitt program först dagen före sändning. Det tar 45 minuter utan musik och hade funnits inspelat i över en månad. Manus, som hade gått ännu snabbare att ögna igenom, hade alltså funnits tillgängligt sedan i våras. Att det förekom en hel del tal om alkohol i programmet hade även diskuterats av redaktionen och jag hade minskat ner det – men då trodde jag det var av stilistiska anledningar. Det var ju även rätt uppenbart att mitt program skulle beröra alkohol i positiva ordalag, så om hon varit nervös kring detta borde hon ju i så fall ha prioriterat att lyssna på just mitt program där det fanns en stor riskfaktor.

Sommar-programmet skickas ut till journalister som ska recensera dagen innan. Det skulle inte alls förvåna mig om det var kritik utifrån (läs: nykterhetsrörelsen) som då inkom, som gav någon SR-chef kalla fötter. För det talar att det skulle räcka med att visa att de agerat genom att ta bort några saker eller lägga till något. Vid mitt besök på Radiohuset framkom även att frågan engagerade högre chefer än Sommars programchef. Detta är naturligtvis inte konstigt, då Sveriges Radio faktiskt har ett sändningstillstånd där det är förbjudet att tala gott om vin. Om så är fallet är det dock väldigt synd om Bibi Rödöö som fick ta på sig hela skulden och be om ursäkt för att hon lyssnade så sent på programmet.

 

Varför jag blev yr
Att jag även twittrade att jag mådde dåligt och blev yr, som feltolkats på flera håll, berodde på att jag fick en panikkänning av samtalet. Jag hade äntligen gått på semester efter en tuff vår och försommar, när jag både varit pappaledig och ändå haft massa jobb på kvällarna. Jag är något av en perfektionist som aldrig någonsin gjort en ändring i en text, bok, tv-program eller annan produktion i sista stund dagen innan. Börjar man ändra någonstans uppstår genast nya fel och allting blir galet. Att få ord bortklippta här och där i ett genomarbetat, färdiginspelat program där jag talar om mina innersta känslor och starkaste personliga upplevelser, utan att ha möjlighet att tänka efter eller lyssna på slutversionen, kändes fruktansvärt.

Samtalet från Rödöö innebar dessutom ett starkt känslomässigt tryck. Alla på redaktionen älskade ju mitt program, sade hon, vi hade det ju så trevligt tillsammans – varför inte bara låta dem ta bort de där orden och hålla tyst om allt, så att alla vi inblandade kunde fortsätta att ha ett så fint förhållande?! Det var en fruktansvärt jobbig situation. Jag såg framför mig hur jag riskerade att programmet, som jag lagt så mycket tid och kärlek på, nu inte skulle sändas alls för att jag sa nej, men å andra sidan ville jag inte gå med på att låta någon gå lös med en sax i det, i detta sena skede. Jag var även oerhört chockad över att det fanns en så hemsk regel i sändningstillståndet.

 

Vad som skulle klippas bort
Följande tre stycken ville Sveriges Radio göra ingrepp i. Det som står struket var det de ville klippa bort.

„Jag var vildast, barnsligast och galnast. Alkohol fungerade på mig som ett extremt uppåttjack. Jag var euforisk, lycksalig, flygande.”

”Liksom med Trier-vännerna innebar mötena med solipsisterna en sanslös blandning av druckna, euforiska upptåg och djupa, seriösa samtal.”

”Kneipen var fylld av 1800-talsromantik, uppsluppen studentikositet, ordensliknande ritualer, spontan elokvens, sångarglädje och kraftigt berusande under ordnade, utdragna former. Knappast ett sätt att umgås som passar alla … ”.

Det sista stycket hade naturligtvis låtit helt idiotiskt om man skulle ha klippt bort ”… och kraftigt berusande…”, men i samtliga tre fall hade innebörden av mina upplevelser ändrats.

 

Tillägget om alkoholens biverkningar
Vi fick ju dock till en kompromiss, där jag istället fick avbryta min semester och åka in till Radiohuset för att spela in ett tillägg om alkoholens negativa sidor:

”Och här måste jag även inflika att jag i detta program berättat om allt härligt alkoholen lett till i mitt liv. Naturligtvis har den även lett till många dumheter och saker jag ångrar. Drick med måtta och var rädda om er – särskilt om ni är unga!”

Jag kan stå för de raderna också, även om jag fann det oerhört fånigt att behöva lägga till dem.
Sveriges Radio sade i intervjuer att detta var en del som tidigare funnits i manus och fallit bort på vägen. Så var inte riktigt fallet. Jag hade haft en formulering om alkoholens negativa sidor – men det riktigt lustiga är att den hade min producent bett mig ta bort! Direkt efter texten om att alkohol gjorde mig euforisk (se ovan) hade jag från början tänkt att säga följande:

”Ibland gick det över styr, som när jag drack mig så berusad att jag somnade i ett parkeringshus, åt upp Esthers krukväxt, när jag föll ner på ett järnvägsspår, stal ölsejdlar från en krog till alla flickor i tyskklassen. Eller när min engelske vän klättrade upp på statyn över S:t Petrus och blev tagen av polisen. Tur att jag inte kunde klättra.”

 

Statligt åsiktsförbud – vad diskussionen borde handla om
Alla jag träffade på Sommar-redaktionen har varit fantastiskt trevliga. Det har varit underbart att få spela in ett Sommar! Jag är inte sur på någon i efterhand. Att jag skriver denna text är bara för att klargöra allt – när historien nu fortsätter att valsa runt i pressen, och jag och Bert Karlsson dessutom klumpas samman fast det är olika saker vi varit med om.

Det intressanta och viktiga som kommit fram av den här historien, och som vi bör fortsätta att diskutera, är dock regleringarna i statens sändningstillstånd. I detta beskrivs att programledare i Sveriges Radio inte får göra reklam för egna eller andras varumärken, fara med osanning eller förtala någon – men inte heller uttrycka åsikten att många människor blir glada och lyckliga av det rus som uppkommer av alkoholhaltiga drycker. Här har vi en åsikt som jag är övertygad om att delas av halva den svenska befolkningen, som alltså uttryckligen är förbjuden att uttrycka i Sveriges Radio – och jag antar även Sveriges Television.

Detta strider fullständigt mot en oberoende radio och tv i en demokratisk stat, och är något som ansvariga politiker omgående borde arbeta med att få bort.

Edward Blom

gastronom och kulturhistoriker

P S Lyssna gärna på mitt Sommar-program här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/751822?programid=2071

Läs gärna även: http://www.edwardblom.se/2016/07/25/mer-om-edwards-sommar-program

Hensexa för Ola Wong

11 maj, 2014 by Edward-evenemang Edwards recept Fester Huvudmeny Knäppa grejer Mat och dryck Traditioner

Sent, sent på lördagskvällen den 10 maj var det världspremiär för två nya cocktails i en lägenhet i Sofia i Stockholm. Där och då skapade Edward Blom unika drinkar för ett alldeles unikt evenemang: Ola Wongs hensexa.

Recepten kommer i ett separat inlägg. Först en bakgrund om hur vi känner Ola – som är en av rätt många vänner som jag fått genom att intervjua dem.

Jag hade hoppats på att få träffa Ola Wong första gången i Shanghai, när jag var på reportageresa i Kina försommaren 2004. Tidningen Journalisten hade beställt ett porträtt av Ola, med anledning av hans bok ”No, I’m from Borås” som hade fått fina recensioner – dock utan att dess upphovsmän (förutom Ola även fotografen Magnus Laupa) hade fått så mycket uppmärksamhet. Då bodde han sedan några år i Shanghai, men just den vecka jag var där hade han dragit iväg på reportageresa i Östturkestan – så vi sågs istället i slutet av sommaren, i Björkhagen i Stockholm.

Ola bjöd på fantastisk kinesisk mat under intervjun, och det blev ett bra samtal. Men när jag senare, inför deadline, skickade mitt utkast till texten hade han så många synpunkter på innehåll och formuleringar att jag har för mig att det krävdes ett 50-tal (!) mail mellan våra respektive hem i Shanghai och New York innan han blev nöjd.

Det är inte precis en intervjuares önskedröm med en sådan besvärlig intervjuperson – men den intensiva mailväxlingen ledde onekligen till att vi lärde känna varandra. Därnäst sågs vi igen på Gräv-konferensen i Helsingborg våren 2005, och senare har vi hängt med varandra och med andra kolleger och vänner i New York, i Bombay, i Goa, i Peking och såklart i Stockholm. Och i Visby och säkert någon annanstans som jag har glömt. Edward har vid det här laget också träffat Ola en massa gånger.

Snart är det dags för Olas bröllop – i Trondheim – och med anledning av det hade vi i lördags en hensexa för honom. Någon döpte alltså om svensexan, med anledning av det höga antalet kvinnliga deltagare, och den fick vissa möhippeliknande inslag såsom en danskurs, dansuppvisning och en förinspelad intervju med den blivande bruden. Men Edward såg till att det ändå blev några traditionella svensexegrejer – bland annat fick Ola dricka Bierjunge, och så blandades det drinkar. Läs mer om dem i nästa blogginlägg!

/Gunilla Kinn Blom

Här – eller i TV8 – är Edwards kylskåp

5 maj, 2014 by Allting gott och alldeles för mycket av Gunilla Kinn Edward-evenemang Fester Knäppa grejer Mina tv- och radioprogram TV och radio

Skärmavbild 2014-05-05 kl. 11.31.37Välkommen hem till oss på sjurättersmiddag! Åtminstone kan du se oss avnjuta en sådan på TV8, imorgon kväll (tisdagen den 6 maj) klockan 21–22. Då sänds ”Här har du ditt kylskåp!”, det legendariska programmet där en kock dyker upp i någons kök för att laga en meny av det som råkar finnas i kylskåpet.

Bilden visar förvisso inte vårt kylskåp, utan är det allmänna pressfotografiet. I vårt kylskåp skulle varken programledare eller kock få plats!

Denna gång blev det alltså inte mindre än sju stycken rätter, och även om jag är bortskämd med god mat när Edward lagar den måste jag säga att kocken Erik Fröderberg framstod som ett gastronomiskt geni som lyckades laga helt oväntade och fantastiskt goda kompositioner.

Men först av allt drack vi och våra gäster Elisabet och Martin Melin ett glas champagne, eller om det var crémant, på vår inte allt för stora bakgård. Och programledaren Pia Johansson besökte tillsammans med Edward även Stockholm Eter- och essensfabrik på Wallingatan och deras gemensamma hemkyrka S:ta Eugenia vid Kungsträdgården.

Här är programmets trailer: http://www.tv.nu/p/14050621002200tv8?popup=true

Gunilla Kinn Blom

P S Vi har tidigare trott att programmet skulle sändas ett annat datum, som vi angett här på bloggen. Men det är alltså den 6 maj och ingenting annat som gäller.

”Historien om en halvgalen ’Allting gott’-middag” i Sundsvall

5 april, 2014 by Allting gott och alldeles för mycket av Gunilla Kinn Edward-evenemang Fester Gästinlägg Knäppa grejer Mat och dryck

Bandybelladukning, beskuren

 

 

 

 

 

Gästinlägg av Eva Kristofersson

Jag vet, vi ordnar en avsmakningsmiddag ur den här kokboken. Vi kollar när alla kan… (sannerligen en utmaning när det är föräldrar som är superengagerade i sina ungdomars idrottande…). Men se där! Den 15 mars verkar alla kunna. Och den 18:e har Edward namnsdag, perfekt med en helg i anslutning till det.

Sagt och gjort, en inbjudan gick ut till de möjligen något förvånade gästerna. De kunde läsa att de skulle ta med ett lösskägg (helst svart), ett Kinderägg och en hårdost av typen grevé. Vidare skulle de ta med en valfri av följande: lösmage, fluga eller brynja/linne.

Bandybellaplanering IIEn vecka innan började vi klura på hur denna avsmakningsmiddag skulle te sig. Efter lite dividerande och twittrande (med svar från Mr Blom himself – tack för det!!!), så landade vi i följande meny:

Bandybellas bacondrink1. Välkomstdrink Bacon Old Fashion (s 187 i ”Allting gott och alldeles för mycket”)
Vi serverade i champagneglas med det perfekt knaperstekta baconet ståendes rakt upp ur glaset. Wow, vilken höjdare! Alla tyckte att det var jättegott. Och det salta baconet var ju ett perfekt tilltugg. Drink och tilltugg i ett, ingen anledning att ställa fram några tråkiga salta nötter eller pinnar.

2. Tågluffar-förrätt (s 108)
Detta var alltså en klen/ynklig Tågluffarmiddag  Hade två goda salamikorvsorter, god parmaskinka, oliver, inlagda kronärtskockor, olika ostar (Appenzeller, Taleggio, Gruyère och lite vanlig mild tråkig Brie). Till detta även ett gott köpt fikonbröd och lite fikonbalsamico att hälla på ost/bröd/va-man-nu-ville. Detta hade vi slagit in i små paket som låg på sidan om tallrikarna och såg ut som en liten tidningshög (naturligtvis inte trycksvärta på maten, utan vi hade ett smörpapper i tidningen). Rödvin i plastmuggar till detta.

3. Kycklinglever Laphroaig (s 62)
Kantskuren vanlig köpefranska stektes i trekanter i mycket smör. Även kycklinglevern fick sig ett rejält åk i stekpanna med smör. Salt och peppar på detta och sen en skvätt av denna rökiga dryckjom. Whiskyn fick puttra in en stund och vi valde att inte spetsa med grädde. Den här rätten såg väldigt tråkig ut och jag var osäker på hur lever generellt skulle valsa runt på allas smaklökar. Men MMmmmmmMMMMm MMMMmmMmmmmm! Det HÄR var verkligen gott! Jag tittade runt bordet och ja, alla nickade instämmande. Kollade lite extra på dom jag känner som lite kräsna ibland, men visst, det verkade gå hem. Å, vad enkelt det var! Skulle jag bjuda bara på den som förrätt skulle jag så klart piffa till den, för nu blev den väldigt brun och färglös, men jag piffade med en färgglad tallrik istället. Finns nån form av korrelation/koefficient mellan arbetsinsats och smak, där liten arbetsinsats i förhållande till smaken skulle ge höga poäng, ja, då får den här verkligen det. Vi drack öl till denna förrätt.

4. Ostfondue (s 98)
Ha! Det här kan ju jag! Jag var ju au pair i Schweiz efter gymnasiet minsann! Och jobbade hos en familj som hade ostaffär och ostfabrik där de gjorde egen Emmenthaler på löpande band för böveln! Jag sålde ju ostfondue enligt konstens alla regler där som 19-åring (ja, det är ett tag sen…). MEN! MEN! Ostfonduen kräver passning. Ett megastort varningens finger om man har för trevligt vid bordet! Ojdå, här står visst min fondue och kokar… Maken kommer och ska spetsa med lite grappa och då skulle det ha varit lite, men blev nog för mycket… Och sen tänkte vi servera i våra små Creuset-grytor till var och en. Men vad som hände var att det blev en snabbt stelnande ostklick som smakade alldeles för starkt (tror också att jag hade för mycket Appenzeller i). Inte så lyckat, trots att vi rusade till bordet och skrek ”Sluta prata, ni måste äta innan osten stelnar!!!”. Nåja, även solen har fläckar. Vi drack i alla fall ett gott vitt vin.

Bandybellaköttglasskörning5. Köttglass (s 177)
Så var det då dags för kvällens snackis. The famous meat ice cream! Glassen mötte direkt motstånd i vissa gommar, det må jag säga. Eftersom den såg något trist ut och eftersom jag förstod att den behövde sällskap på sin resa, så fick den kompa med en äppelsallad (tärnad Granny kokas i sockerlag silas och spetsas sedan med Calvados). Nåja, några lämnade, men mer än hälften såg det som en utmaning att verkligen skrapa ur skålarna. Det skrålades efter grappa, så det fick bli den huvudsakliga drycken till. Köttet vi använde var fint renkött, så det blev lite viltsmak på glassen, som därmed hade klara drag av djupfryst leverpastej. Men en snackis är alltid en snackis och jag tycker nog att alla middagar från och med nu borde ha en sån!

6. Farmor Astrids fisksufflé (s 56)
Vitsås med mosad kokt torsk. Ja, det är ju i princip det och det låter väl inte så där supersexigt. När jag lade upp på tallrikarna såg det bra tråkigt ut det med. Men så på med ärtor och massor av skirat smör. Fram till gästerna. Japp, rätt konsonant, dvs MMMMMmmmmMmmMMMmMMMMmm. Jättegott! Återigen – så enkel, så god! Den lämnade bara rena tallrikar efter sig och ekot av ”mera vin!” och ”mera smör!”.

7. Anka Edward Blom (s 155)
Japp, vi hittade djupfryst anka på en av storbutikerna här i vår mellannorrländska småstad. Vi gjorde enligt receptet och serverade med hasselbackspotatis och efter säsongen perfekt brysselkål. Det var riktigt, riktigt gott. Rödvin blev det till, även om det vid det här laget fanns lite allt möjligt i mängden av glas på borden. Gah, nu var vi mätta och det var nog ungefär här som morgontidningen faktiskt kom…

Bandybellaavokado8. Avokadoefterrätt (s 60)
Perfekta avokadosar mixades med citron och socker. Tjoff, utan större finess denna tid på dygnet, klunsades den släta massan tillbaka i skalen och så på med Cointreau. Kaffeservisen åkte fram och passande nog har vi Blå Blom. Japp, rätt återkoppling från de proppmätta gästerna – gott!

9. Edwards påskiga ägglikör (s 50)
Här hade vi nu tänkt skoja till det och tävla med ihopbyggande av Kinderäggsinnehåll. Men här seglade några i-landsproblem upp. Det är ju inga byggsatser i Kinderäggen, verkar det som! Och Kinderäggen envisas ju med att delas i två halvor istället för att man bara kan skära av toppen (som på den fina bilden i kokboken). Nåja, ingen av oss orkade kanske bygga så mycket ändå. Och ägglikören smakade finemang även om den serverades i liggande ägghalvor.

Nu var middagen klar och klockan var nog en bit efter 3, kanske närmare 4 på natten. Nä, här kunde vi minsann inte vila på hanen, det var bara att gaska upp sig och ta fram vickningen. Till vickning dukade vi upp Edwards nattmacka (s 186) och Tords sillröra (s 46). Oklart hur många som gjorde sig en nattmacka, men sillröran åt alla av. Däremot ville ingen dricka mjölk, utan det blev en hyfsning av glas med fokus på öl (och möjligen lite mer grappa…).

Bandybellas middag VärdparetJa, det var maten det. Allt annat lull-lull då, lösskägg och sånt? Jo, värdparet var så klart ”skäggifierade” med ett Edwardlikt skägg när gästerna kom och de andra fick ta på sig sina skägg också för ett gruppfoto. Skulle vi haft en skäggtävling hade dock värdparet vunnit med hästlängder. Jag menar, vattenfärgsmålad bomull är ju ett riktigt lågvattenmärke i skäggvärlden. Plus för några flugor runt halsarna samt en medhavd lösmage och brynja.

Under måltiden spelades valda artister från kokboken, främst Karl Gerhard, ABBA, Queen och Uggla.

Den medhavda hårdosten då, undrade gästerna när de skulle hem. Var kom den in i bilden? Jo, den fick alla med sig hem igen tillsammans med receptet på Baksmällelunch. Oklart hur många som verkställde den maträtten dagen efter.

BandybellabrynjaVid 4:30-snåret begav sig gästerna hemöver efter en riktig helkväll med lite galet tema. Som ytterligare en påminnelse fick alla gästerna (något bakvänt) flera dagar senare ett ”Tack för att ni hjälpte oss att äta upp all mat i lördags”-kort tillsammans med en nyckelring jag hittade på Designtorget i Sthlm där det stod ”ALLA BORDE HA SKÄGG”. Galet och roligt, tyckte vi.

Kan avsluta detta med att citera några rader från ett av tack-mailen vi fick efteråt:

Edwardianer!

Måste framföra ett stort tack för en helt igenom fantastisk tillställning! Man blir oerhört glad att som korpulent farbror att få uppleva dylikt live!!

Köttglassen kommer aldrig, jag säger aldrig, falla i glömska!!!

Kvällen innehöll tame gröne det mesta. Allt från maskerad, baconfettmättad Old Fashioned, tågkost, underbar kycklinglever, anka på bästa sätt, ostar o avokado med allehanda sprit och avslutning med  sillvickning och ”fyllemacka”. Stort. Riktigt stort.

För att matcha detta måste man nästan gratinera Staffan Westerberg i sin pannkaka och servera den med ett tjog storpotäter. Men nej, inte ens det matchar detta gastronomiska äventyr!

Over and out!
Fru Kristofersson, alias Bandybella

Läs Bandybellas berättelse, och kom med egna!

5 april, 2014 by Allting gott och alldeles för mycket av Gunilla Kinn Edward-evenemang Fester Knäppa grejer Mat och dryck

Sedan ”Allting gott och alldeles för mycket” kom ut i höstas har vi hört och sett i diverse sociala medier att  en hel del människor därute har lagt ned tid och möda på att ordna ”Edward Blom”-helger och liknande teman. Det vill säga, de har samlats några vänner i ett kök för att tillsammans laga efter recept ur kokboken.

Otroligt kul, tycker vi såklart – och något vi inte hade haft en tanke på skulle kunna hända!

Hur ambitiöst det än verkar ha varit på sina håll så känner vi inte till någon som gått så ”all in” som Eva Kristofersson och hennes vänner i Sundsvall, i anslutning till Edward-dagen (den 18 mars).

Läs hennes inlägg, så får ni se.

Vi kan inte tänka oss något roligare än att sådana här saker händer som ett resultat av att man producerat en kokbok! Så otroligt.

Och stort, stort tack till Eva Kristofersson, som skickat texten på beställning av mig. Jag vet knappt vem du är – men vilket fantastiskt driv du har i språket, Eva! Hur många stilpoäng som helst, för allt. Extra plus för att ni vågade er på (och utvecklade) köttglassen. 🙂

Gunilla Kinn Blom

P S Vi tar naturligtvis gärna emot fler berättelser om liknande evenemang. Maila text och bilder till: blom@kinn.se – och/eller kommentera under inläggen.

Min bild i Expressen

22 september, 2011 by Edward i New York Huvudmeny Knäppa grejer Politik

Varför har då denna bild (skärmdump av gårdagens Expressen) legat på min blogg senaste knappa dygnet. Min kära hustru lade upp den i går kväll (am. tid), men skrev ingen kommentar. Och anledningen är att jag debuterat som dagstidningsfotograf !

 Nä, det är knappast bilderna på Reinfeldt och Bildt som jag står bakom, utan den lilla bilden på reportern och fotografen själva därunder. Jag fick nämligen följa med Gunilla bakom avspärrningarna vid FN-huset och vara med när stats-, utrikes- och biståndsministrarna intervjuades – vilket skedde på trottoaren. Plötsligt behövde Expressens utsända en bylinebild och jag råkade stå bredvid och kände fotografen så därför blev det jag som fick knäppa den. Så kan det gå …

Vad vill de egentligen?

14 september, 2011 by Betraktelser Knäppa grejer Mina tv- och radioprogram

Gänget bakom Breaking News med Filip och Fredrik håller fullstädigt på att krama ihjäl mig. Jag hade trott att jag aldrig skulle få komma tillbaka efter min upprördhet över den förment förgiftade führerflaskan, men så var inte fallet. Tvärtom såg de till att boka upp mig för alla onsdagar i resten av programserien, har t.o.m börjat kolla upp om jag inte kan vara med ”över lina” även de onsdagar när jag semestrar på andra sidan Atlanten – och nu ikväll kom så detta!

Gick nyss in på programmets webbplats och tro det eller ej men Edward Blom står inte bara i större storlek än Felix Herngren och Maria Wetterstrand, utan till och med i mäktigare sättning än Filip och Fredrik. På min skärm mätte F:n i de båda programledarnas namn 0,8 cm och E:et i mitt eget 1,1. Vad är de ute efter?

Har Filip och Fredrik förlorat på poker och detta var insatsen? Har de någon inkilningstradition och tror att de skall kunna lura mig att stå för alla drinkarna på avslutningsfesten? Eller är det hela bara ett rysligt experiment för att se hur långt det kan gå om man underblåser en megaloman arkivaries arraksdoftande tweedego? (Fast då borde jag ju få mer än 2–4 minuter i sändning …)

 Jag har inga svar, möjligen ges en ledtråd i kvällens program där jag blandar gröna miljödrinkar åt Maria Wetterstrand! Någon gång i slutet av akt 2 – väl mötta där!

Champagne utan bismak

2 september, 2011 by Bilder på Edward Huvudmeny Knäppa grejer Mat och dryck Mina tv- och radioprogram Vardagsliv

Nyligen var jag gäst i TV6:s 99 saker man måste göra innan man dör med Erik och Mackan. Det stackars tv-teamet hade tillbringat hela eftermiddagen i kloakerna (bokstavligt talat) och såg rätt medtagna ut när jag mötte upp dem på en åker någonstans i trakten av Rotebro – tänk Er Christer Pettersons gamla kvart, gå över stora vägen, förbi Livs 2000, över torget, genom två villaområden, förbi en vägbom och genom en mindre skog så är Ni där. Jag kom lyckligtvis dit med taxi. Den hittade nästan.

 Mitt uppdrag var att lära de tappra gossarna sabrera champagne. Det är faktiskt inte särskilt svårt utan roligt nog något man kan få till på några försök ­– och sedan stod vi där i åkern och drack skumpa ur avhuggna flaskor och skålade med den förbipasserande Arlandaexpressen tills allting var väldigt roligt, och jag åkte hem till min kära hustru med ett par sabrerade flaskor och fortsatte firandet fast det var mitt i veckan.

 Ibland har man det ganska bra! Fast jag bara fick ”statistersättning”, vilket naturligtvis sved lite grand i egot på megaloman diva-wannabe som undertecknad …

Inspelningsteamet mellan två åkrar. (Om man klickar på bilderna blir de större.)

I förvirrade glasögon

9 juni, 2011 by Betraktelser Huvudmeny Knäppa grejer Vardagsliv

Min eminente webbmaster, tillika goda vännen, Kajsa Hartig klagar på att jag inte sköter mitt bloggande. ”kan du inte åtminstone fotoblogga nu fram till bröllopet” skriver hon – men det är ju uppladdandet av foton som tar tid, jag lyckas ju inte ens ha mobilen laddad så jag kan ta några foton för tillfället.

I går lyckades jag i alla fall med något av det mer förvirrande som hänt mig. Efter jobbet skulle Gunilla på Ekolådan-mingel (hon skriver för det prima Ekobladet) på Söder. Jag cyklade från jobbet, sprang upp och hämtade en sak i lägenheten och mötte henne sedan vid Kornhamstorg för gemensam cykeltur till Vita Bergen.

Väl framme sliter jag av hjälmen med ett ryck, torkar mig i pannan med en näsduk och upptäcker sedan att allt är suddigt. Mina glasögon är borta. Letar i alla fickor, letar närmast cykeln, men Gunilla är på väg in och jag tänker att de måste ligga i en ficka. 40 minuter senare när vi kommer ut inser jag att de inte ligger i någon ficka, letar runt cykeln och ett par meter ifrån den ligger de: totalt platta och överkörda …

Bara att begära ledigt ett par timmar från jobbet, ta mig till optikern på morgonen, begära expresshjälp och beställa ett par nya för flera tusenlappar – trots att tid och pengar tryter i bröllopstider. På Ringdahls optik är de dock lika trevliga som alltid, även om de meddelade att Ringdahl själv (som drog sig tillbaka för ett par år sedan) tyvärr hade gått ur tiden.

Hem till lägenheten för att hämta portföljen och där, på tvättmaskinen bredvid handfatet i badrummet, ligger … mina glasögon!!!

Hur jag kunde cykla hela vägen utan att märka att jag inte hade dem på mig är ett mysterium, men än större hur det kom sig att ett par av samma märke och modell som mina låg krossade bara ett par meter från cykeln precis där jag letade efter mina egna. Känns som hela världen håller på och bli snurrig …

Nåja, nu slipper jag i alla fall gifta mig i ett par glasögon vars bågar har fullt av små fula pudelbitmärken …

Här är lite skrivet om det stundande brölloppet!http://annaduner.wordpress.com/2011/06/08/bror-gifter-sig/ 

http://gunillasdagbok.blogspot.com/