Allting gott och alldeles för mycket
Här är senaste poddavsnittet! Klicka på länken, och sedan på pilen på bilden.
P S Här är dryckerna som Mats och Edward provade denna gång, samtliga alkoholfria:
Fentimans Winter Shandy (11900)
Dufvenkrooks julmust med enbär (19016)
Nygårda julmust lagrad på konjaksfat (11937)
Mariestads Strong Ale (19017)
Den sextionde episoden av ”Edward Bloms smörgåsbord” hittar ni här: https://play.acast.com/s/edwardblom/3f8d3e48-8f4c-47f4-9662-95487fa9f498
Nedan kan ni läsa vad den handlar om!
Den här gången är det Mats som varit arg på något i veckan som gått, närmare bestämt på ”Mobilmannen” – den människotyp som, utan att skämmas, talar så högljutt i sin mobiltelefon under tågfärder att alla i hela vagnen involveras i managementklyschor, affärshemligheter och sentenser som ”att prata om diskussionen som ledde fram till beslutet”.
Edward får därmed anledning att tala om mobiltelefonetikett på tåg. Vilket leder över till lyssnarfrågan om hur man gör när inbjudna vänner och bekanta felaktigt tror att de får ta med sig sina vänner och bekanta till ens glöggfest (enligt Edward är det OK att ödmjukt be att få ta med gäster från utlandet och så kallade ”span”, men där går gränsen).
Avslutningsvis konstaterar de båda gastronomerna att de ser fram emot att gå på efterfest och att döden är en förutsättning för livsglädje – och så går Edward raskt igenom skillnaden mellan rompunsch och arrakspunsch.
Brev med glada tillrop, etikettfrågor och annat kan sändas till: podden@edwardblom.se
I podden provades denna gång: José Cuervo Platino De La Familia (8183901)
Eftersom det snart är advent berättar Edward om adventsfirandets kulturhistoria, med allt vad det innebär av fasta, Lucia, stjärnor, ljusstakar och kalendrar.
Mats berättar om ett besök i filmmusikens förtrollade värld, där han fått träffa Hans Zimmer som bland annat komponerade musiken till Lejonkungen, och om den armeniska dudukens viktiga roll i filmer.
På julbordet noterar de att där finns konfekt och struvor, varifrån steget inte är långt till den utrotningshotade spettekakan – vilken får Edward att berätta om ett besök på ett skånskt spettekaksbageri och Mats att uppmana till stödköp.
Den första lyssnarfrågan handlar om etikettsbrottet att inte låta inbjudna gäster, vare sig de är barn eller vuxna, vara med om familjens måltider. Är det typiskt svenskt? undrar lyssnaren, och även om Edward inte riktigt besvarar det slår han fast att det handlar om ”ett fruktansvärt barberi”. Han noterar även att kombinationen oxfilé och falukorv på en spontan middag kan ge en vänner för livet.
Kökschefen Magnus Blomberg talar vidare om sin kärlek till den svenska husmanskosten, och konstaterar att det inte är helt lätt för restauranger att rekrytera kockar som kan lägga band på sin experimentlusta när det gäller husmanskost. Plötsligt handlar samtalet om brunsås, och Edward blir så i gasen att Mats får avbryta med ännu en lyssnarfråga: om skillnaden mellan pilsner och lager. Slutsatsen, efter en synnerligen lång bryggarutläggning via bland annat Böhmen och Irland, är att det viktigaste är att alla är glada.
Via ett samtal om att restauranggäster borde få blanda sin egen julmumma vid bordet blir det en lång rad tips på öl som passar bra att dricka i november och december – och en dikt, eller kanske lyrisk prosa, skriven och deklamerad av Edward: ”Resa i adventstid”!
Skriv gärna till redaktionen: podden@edwardblom.se
Denna krönika publicerades ursprungligen i konsumenttidningen Råd och Rön.
Nyligen beställde jag en saltimbocca, som visade sig bestå av en köttfärsbiff fylld med champinjoner och ost. Med tillhörande brunsås. Jag frågade om jag fått fel, men nej då – den skulle vara så. De hade inte lyckats träffa rätt på en enda riktig ingrediens: kalvkött, parmaskinka, färsk salvia och Marsalavin.
Annars är Wallenbergare nog vår mest misshandlade rätt. Den ska vara en emulsion av grädde, äggula och finmald kalvfärs. En perfekt sådan får man inte ofta, men man kan ju åtminstone begära att det är någon sorts färsbiff på kalv och grädde. Det prutas det på hela tiden. Min värsta upplevelse var på en lunchkorg på Kungsholmen. Deras ”wallenbergare” bestod av fläskfärs, grönpeppar och buljongpulver. Inget ägg, inte ett stänk grädde och garanterat hade ingen liten tultande kalv behövt avsluta sitt idisslande liv i förtid för den lunchen.
Någon som minns när fläsknoisette ännu gjordes på fläskfilé och inte fläskkotlett? När coq au vin tillreddes på tupp och inte kyckling? Eller när bearnaisesås alltid var en ångande varm sås på smör – och inte en klick oljebaserad, kryddad majonnäs. Jag har till och med fått vinsås utan vin. (Enligt min vän krögaren är det i och för sig en fin gammal tradition att imitera vinsmaken med kryddor för att lura kökschefen att det utkvitterade vinet gått i såsen – när den gått i såskocken.)
Det bisarra är att lagstiftningen, som är så rigorös när man säljer mat i butik, inte gäller rätter på restaurang. Det är ett brott att sälja infärgad fläskfilé som oxfilé, vilket hände för några år sedan. Men att göra en Pelle Janzon, Biff Rydberg eller Filé Mignon på fläskfilé, eller vilket gammalt köttstycke som helst, är fullt legalt. Ibland kan man skylla på att det finns en bred tradition där man ibland gör på den ena och ibland på det andra sättet. Men oftast är det bara ren bluff. Vi skulle verkligen behöva namnskydda alla klassiska rätter. Lika lite som man får sälja skinkstek under namnet oxfilé borde man få sälja grönpepparhackbiffar som wallenbergare!
Fast, egentligen är det sorgligt att det ska behövas lagstiftning. Om vi konsumenter inte, liksom jag själv, var så förbannat fega skulle vi sända tillbaks bluffmaten ut i köket i sällskap med en förbannelse. Nästa gång kanske kocken spottar i stekpannan men åtminstone ger oss rätt rätt.
Edward Blom
Här kan detta poddavsnitt avnjutas! (Klicka på länken, sedan på den lilla pilen mitt i bilden.)
Här, och i en kommande episod, får ni i god tid lära er knepen för hur man optimerar sin julbordsupplevelse!
Edward kommer direkt från en bensinmack i Huddinge där han ätit sin egen älgkorv, och Mats har fördjupat sig i senaste nytt på fordonsfronten. Senhösten bjuder på ”duggregn i sidled” – men på Ulla Winbladh råder redan så mycket mys, med glögg och silltallrikar, att den prosaiska verkligheten snart är glömd och Edwards hjärta fylls med julstämning.
Inte nog med det, han avslöjar att till och med han faktiskt börjar vänja sig vid en sådan nymodighet som currysill – och så lanserar han ett helt nytt ord, nämligen ”baksmull”.
Fast än är det ju inte riktigt adventstid, och än mindre juletid. Därför lanserar Edward och Mats även en strategi för att mota undan alla som börjar sätta upp adventsljus och julgransbelysning redan i mitten av november, nämligen att blåsa upp Mårten gås- eller Thanksgivingfirandet mer i Sverige. Edward berättar initierat om hur den sistnämnda helgen har sina rötter i de europeiska tacksägelsedagarna och i Mårtensfestandet med gåsmiddagar, och att Thanksgiving-dagen (i år den 28 november) fick sin nuvarande form först i det sena 1800-talets USA.
De båda gastronomerna slår också ett slag för skyltskåp och snyggare julskyltning i livsmedelsbutikerna under december och, kanske lite oväntat, för mimosasallad! Edward avslöjar vad han tycker om att det blir alltmer veganska inslag på restaurangernas julbord, och berättar om såväl restaurangen Ulla Winbladhs som den historiska musan Ulla Winbladhs bakgrund – och av bara farten även om Djurgårdens kulturhistoria.
Tillsammans med köksmästaren Magnus Blomgren hyllar de även husmanskosttraditionen på Ulla Winbladh, och bjuder på några knep för hur man lagar riktigt god burgundisk köttgryta så här på senhösten.
Mats lyssnar roat på hur Edward storögt berättar om att barnen numera får leksaker och ballonger på McDonald’s, och när han berättar om årets julklappar i såväl flytande som fast form (och även om denna etikettskurs som det utlovas en länk till:
https://www.bonnieronlinekurs.se/onlinekurs-i-vett-och-etikett-med-edward%E2%80%93blom).
Skicka gärna frågor eller annat till poddens redaktion: podden@edwardblom.se
Lyssna på podden här! (Klicka på länken, sedan på den lilla svarta pilen mitt i bilden.)
Sedan handlar det, apropå helgens 30-årsminnesdag, till stor del om Berlinmurens uppgång och fall: Edward berättar Berlinmurens kulturhistoria, eller vad man ska kalla det, och även om när han som storögd 19-åring och korrespondent-wannabe begav sig till Berlin i november 1989, när det verkade och blev uppenbart att muren skulle falla.
I ett lyssnarbrev röjs ”det värsta etikettbrott” Edward någonsin har hört talas om – detaljerna ska inte avslöjas här, men det handlar i alla fall om en så kallad doggy bag i Washington – och ämnet ”flaskstorlekar” avhandlas också.
Här är blogginlägget Edward nämner under samtalet:
http://www.edwardblom.se/2019/10/09/rapport-fran-berlinmurens-fall-november-1989
Edwards Fars dags-tips:
https://www.dukadebordet.com/se/sv/mkd-4634_Edwardsglas
https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?ac_used=yes&search_word=edward+blom
https://www.adlibris.com/se/sok?filter=author%3AEdward%20Blom
Maila gärna redaktionen: podden@edwardblom.se
I denna episod avnjöts dessa ölsorter, med Systembolagets artikelnummer inom parentes:
• Stone (88742) Go To India Pale Ale
• Stone White Ghost (1597) Berliner Weisse
”Edward Bloms smörgåsbord” beräknas med detta avsnitt nå en miljon lyssnare, eller kanske snarare lyssningar, och det firar de båda poddarna med en skål i svensk whisky och serbisk rakija.
Japp, Mats och Edward är kvar i källaren på Restaurang 19 glas i Gamla stan – tillsammans med en massa mer eller mindre dammiga vinflaskor och IT-konstnärerna från det sponsrande företaget Agical.
Mats rapporterar direkt från ett krabb- och hummerfiske på västkusten, och Edward avslöjar vad som kan hända om man likt en katolsk diakon han känner häller oxiderat vin i krabbskalen – vilket får Mats att kontra med hur han och andra Grythyttestudenter en gång försökte kartlägga vilka viner som blir bäst i en burgundisk köttgryta.
Den svenska nationalbarden Carl Michael Bellman (1740–95) står i centrum för samtalet. Edward introducerar initierat till hans komplexa person och komplicerade liv, skildrar hur skalden blandar högt och lågt – och hyllar inte minst till hur Bellman lyckades skildra såväl glädjen som tragiken i alkoholen. Bellmans tid på vischan i Gnestatrakten och hans förhållande till bland annat ordensliv och rökning avhandlas också.
Sedan dyker 19 glas-krögaren Peter Bennyson upp, och talar om vad han velat skapa med sin restaurang och vinbar.
Dagens lyssnarfråga är inte en fråga utan snarare ett påpekande, om att man inte bör säga ”Västerbottenost” utan ”Västerbottensost” – vilket får igång Edward så till den milda grad att han jämför med vilket oromantiskt elände som skulle uppstå om folk tvingades säga ”champagnesvin”.
Maila gärna poddens redaktion, på: podden@edwardblom.se
Pressmeddelande
Edward Blom är gastronomen, kulturhistorikern och arkivarien som blivit känd som Sveriges främste livsnjutare. Med sin festliga framtoning och härliga stämma lämnar hans ordval ett starkt avtryck. Hans mest kända oneliners kan vi nu alla njuta av på en ny serie guldkantade ölglas: Edward Blom Collection.
Hans kommentarer har en förmåga att fastna. Repliken ”När man festar, festar man – och då festar man rejält” samplades till och med till en poplåt som sålt platina. Andra av Edward Bloms yttranden i olika tv-program och intervjuer har blivit bevingade ord bland unga, prytt studentoveraller, klistermärken och till och med en och annan tatuering. Med sitt skägg, krulliga hår och runda, röda kinder har han ett utseende ingen glömmer och ett leende som lockar till glädje och fest.
Nu kan man låta Edward Blom höja stämningen när helst man höjer en bägare med några vänner. I ölglasserien Edward Blom Collection syns sex av hans mest uppskattade repliker, och lika många bilder av den glade gastronomen. Glasen passar perfekt som gåva till den som fyller år, har namnsdag, kanske tagit en examen – eller bara samlar på roliga citat.
– Nu släpper jag mitt eget ölglas! Ett rejält och stabilt glas med guldkant, som passar lika bra på ett elegant middagsbord som i handen under grillning i trädgården – eller varför inte på en uppsluppen ölfest, säger Edward Blom som har starka känslor kring öldrickande:
– Jag älskar en kall Weissbier i sommarsolen, en fyllig imperial stout bredvid julgranen, en bitter pilsner till maten, en trappist när det är fest. Öl ska drickas ur glas, någon gång i livet kanske ur tappen liggande under ett ölfat, men aldrig direkt ur en flaska eller burk. Öl ska få fräsa, skumma, blomma ut – och sedan avnjutas i små eller stora klunkar medan själen fylls av ren och skär lycka.
Edward Blom Collection består av glas med sex olika motiv och finns i de flesta välsorterade glas- och porslinsbutiker (exempelvis Cervera, Dukade bordet, Önskabutikerna och Mio). De säljs naturligtvis i en elegant presentförpackning. Glasen har tagits fram av företaget Rask & Co i samarbete med Edward Blom. De är tillverkade av tyska Sahm.
Motiv:
1. ”När man festar festar man, och då festar man rejält.” (Edward röker cigarr.)
2. ”Jag gillar fett, sprit och rejäla portioner.” (Edward hugger in med kniv och gaffel.)
3. ”Allting gott och alldeles för mycket.” (Edward skålar med ett spetsglas snaps.)
4. ”Som ungdom ska man dricka punsch, röka cigarrer, läsa poesi och lösa världens alla problem över på tok för mycket rödvin!” (Edward tittar upp från en bok och möter blicken.)
5. ”Det viktiga är inte hur många år du får, utan vad du fyller dem med!” (Edward i hatt och rock, höjande händerna i luften.)
6. ”Inget är så meningslöst som en kolhydrat som inte är öl.” (Edward iklädd bayerska Lederhosen.)
Bilder
Ladda ner högupplösta bilder på glasen och Edward från www.edwardblom.se/pressbilder
Kontakt
För kommentarer från Edward:
Edward Blom, AB Edward Blom & Co: info@edwardblom.se
eller
Gunilla Kinn Blom, gunilla@edwardblom.se
För allmänna frågor om glasen och om distributionen/inköpsställen:
Cathrine Rask, Rask & Co AB
cathrine@raskco.se
0707 88 99 05
Här slår Edward Blom ett slag för en idé som är verklighet i Tyskland: små, informella matställen i hemmiljö på landsbygden!
Idén dryftades av Edward även vid ett centerpartistiskt seminarium i Almedalen sommaren 2018, och lyftes därefter av ledarskribenten Jenny Sonesson i Göteborgsposten: https://www.gp.se/ledare/sonesson-l%C3%A5t-edward-bloms-dr%C3%B6m-bli-verklighet-1.6932338
När jag var student i tyska Freiburg hoppade vi ofta in ett par bilar och åkte ut på landet. Runtomkring i det vackra Baden ligger Tysklands bästa värdshus, men dit åkte vi bara om vi blev bjudna, annars blev det en Strauße.
Där satt vi inklämda vid rustika trämöbler i överdekorerade skänksalar, njöt regionala specialiteter och kallt lantvin till mycket låga priser. Vanligtvis blev vi ompysslade av en värdinna iklädd folkdräkt, pratsam och med en dialekt som inte ens mina tyska vänner helt kunde dechiffrera.
Straußen – eller Besenwirtschaft, som är det officiella ordet – är små matserveringar som inte behöver uppfylla vanliga regler. En vinodlarfamilj kan ställa fram ett par bord, förbereda några lokala specialiteter (som kallskuret, fläskgryta eller Flammkuchen) och hänga ut en kvast (Strauße) utanför dörren. För detta krävs varken tillstånd, teknisk specialutrustning eller nitiska livsmedelsinspektörer. Rättigheten går tillbaka till Karl den stores tid; verksamheten måste vara begränsad till sammanlagt fyra månader per år och man får högst ha 40 sittplatser – även om det vanligtvis är betydligt färre. Systemet finns under olika namn över hela den vinodlande delen av Tyskland, Österrike och Schweiz.
Något som ständigt slår mig som gastronom är att Matsverige har ett grundläggande problem, som trots en stark foodietrend, internationella kockmedaljer, statliga satsningar och en växande småskalig matproduktion gör att vi ändå ligger långt efter kontinenten. Det är den svenska lagstiftningen – anpassad för gigantiska matindustrier, storkök och jätterestauranger – som med sin allsmäktiga utformning ligger som en decimetertjock hormoslyrindränkt filt över alla små kulinariska verksamheter.
Från norr till söder kväver denna dödsfilt allt gott och vackert: Församlingar som enbart serverar kyrkkaffe på söndagarna måste ändå investera i svindyr fettavskiljare. Korvkiosker tillåts inte laga potatismos av potatis utan bara av pulver. Förskolor förbjuds att ha barnen med i köket fast det ingår i pedagogiken. En del förskolor får inte ens laga egen mat, för att de inte har ett speciellt rotfruktsrum! Scouter anmäls när de säljer hembakade bullar. På fäbodar och minimejerier tvingas ägaren duscha varje gång han går från djuren till ystandet och kärnandet – kanske 25 gånger om dagen. Vintillverkare tillåts inte använda redskap av trä. Restauranger får varken krydda sitt eget brännvin eller lufttorka skinka.
Lagarna är inte anpassade efter storleken på verksamheten. Även om man bara vill driva en sommarservering med några bord i sitt vardagsrum är det samma krav på hyperfläktar, fettavskiljare, kassaregister och livsmedelsutbildning som för gigantiska kantiner. Och skyll inte på EU, så här ser det inte ut i övriga Europa! Fast det kan ju vara som med höstens »glöggförbud« att Livsmedelsverket missuppfattat EU-reglerna …
Vad Sverige behöver är en total reform av matlagstiftningen. Ett nytt system där lagen anpassas efter verksamhetens omfattning. Varför inte börja med restaurangerna? Kopiera det tyska systemet med Straußen – fast förstås utan krav på vinodling. Jag drömmer om att resa på svenska landsbygden och se kvastar hänga ut från bondgårdar och villor. Bara att kliva in i någons trädgård, lada eller gillestuga och trakteras porterstek på egenskjuten älg, våfflor eller mormors kroppkakor … Kanske till och med ett glas kallt, hembryggt äppelvin? Fast så långt kan man nog aldrig få den grå filten att rullas tillbaka.
Denna krönika publicerades första gången i magasinet Fokus i januari 2017.
Episoden går att avnjuta här: https://play.acast.com/s/edwardblom/bf18fcb7-f965-4ba2-9808-a52ac1edabbe
Avsnittet finns även filmat: https://youtu.be/0AJ0OqDNsF4
Edward går igenom varför vi överhuvudtaget firar midsommar (och andra solhyllande högtider). Han förklarar varför det är ungdomens särskilda helg, och varför man ska äta äggost och ostkaka till midsommaren snarare än enbart moderna påfund som sill och färskpotatis. Han tipsar också om vad man kan göra med de sju blommorna — om man inte bara vill lägga dem under huvudkudden utan dricka dem!
Mats försöker, med anledning av en lyssnarfråga, pumpa Edward på särskilda ”guilty pleasures”, och det visar sig faktiskt finnas några få sådana – som CocaCola och tysk mjukost vid baksmälla. Men inte många, i Edwards fall! Själv talar sig Mats varm för att äta nachos med jalapenos i utrört cheddarostpulver.
Andra lyssnarfrågor handlar om restaurangtips i Prag, Krakow och Riga, och om hur man beter sig korrekt med vatten och bestick vid middagsbordet. Avslutningsvis önskar Mats och Edward alla sina lyssnare en riktigt härlig midsommar (Edward genom att spontant deklamera lite poesi).
P S Namnen på krogarna som Edward tipsar om:
• U Hrocha på Thunovská på Lillsidan (Mala strana) i Prag
• Pod Aniołami i Krakow
• Milda och Kas dārzā i Riga
(Övrig information om t ex exakta adresser får ni googla fram!)
Senaste kommentarerna